Kategoriarkiv: växtfärgning

Färga med rabarberrot

Jag grävde om rabarbrarna i somras, och eftersom jag hört talas om att man kan färga med deras rötter, sparade jag det jag fick tag i. Det var både *bondrabarber* och modernare sorter blandat. De hade ju torkat, så jag hackade rötterna ganska fint och la dom i blöt över natten. Garnet jag färgade var redgarn, små broderihärvor, och det var förbetat med alun och vinsten. Av rötterna tog jag halva garnvikten.

IMG_0901.JPG

Den längst till vänster har haft några kopparspikar med i blötläggning och kokning, men det påverkade inte färgen särskilt mycket. Så ungefär ser alltså en rabarberrotsfärgning ut. Den i mitten, färgad utan någon extra manipulering utöver betningen, fick ligga 30 minuter i lutblandat vatten, pH c:a 9, efter att den färgats och torkat. Då blev färgen gulare. När jag la roten till garnhärvan längst till höger i blöt, tillsatte jag lite ammoniak i vattnet. Förhoppningen var då att färgen skulle bli rosa, men tji fick jag. Men jag är ganska nöjd ändå.

Det finns andra som också har färgat med rabarber. Titta här och här och här och här.

Färga med eukalyptus

En kompis fick en jättefin blombukett som bl.a. hade eukalyptusblad som snittgrönt. Eftersom jag är som jag är tog jag ett löfte från henne att inte slänga eukalyptusen när buketten vissnat utan ge dem till mig istället. Och det kom hon ihåg. Sen blev bladen liggande hos mig och torkade ihop.

Men till slut bestämde jag mig och kollade runt lite på nätet på hur man skulle göra. Det visade sig att det inte spelar någon roll om bladen är vissna. Så jag kokade färgen ur bladen på vanligt sätt i en timme, silade från bladen och färgade sedan garnet i en timme på runt 90 grader. Det blev en jättefin stark ockrafärg.

Det här garnet är ett gammalt redgarn av hög kvalité som tar upp färg väldigt bra. Det var förbetat i alun och vinsten. Mitt varma vattenledningsvatten har pH 6 ungefär. Jag hade c:a 20 gr torkade blad till c:a 20 gr garn, småhärvor som jag gör med tanke på framtida broderier. De övre härvorna är efterbehandlade med lite ättika i färgbadet till pH 4 men den effekten är knappt synbar.

IMG_0897.JPG

Fler bloggar som beskriver färgning med eukalyptus finns här och här och här.

Eukalyptusblad till snittgrönt är importerade långt bortifrån och helst bör man utesluta sådana från sina buketter, av miljöskäl. Men när det nu susade förbi några helt utan min förskyllan kunde jag inte låta bli.

Nytt i biblioteket

Jag har skaffat mig några nya böcker.

IMG_0829.JPG

Rita Buchanan är en gigant inom fiber- och färgvärlden på andra sidan pölen. Första upplagan på den här boken kom redan 1987! Den här editionen har det inte ändrats särskilt mycket i, ska jag säga. Å andra sidan har nog inte växterna det rör sig om ändrats särskilt mycket heller, utan vill ha samma växtförhållanden och behandling som beskrivs här. Man kan ju tycka att det är tråkigt utan färgbilder, men man kan också uppskatta de känsliga teckningar som i stället illustrerar vissa växter. Om själva odlingsråden är bra får vi se om några säsonger. Boken är uppdelad i följande kapitel: växter att spinna, färgväxter, tvålväxter, doftande växter, växter att göra textila redskap av samt råd vid planering av en vävares trädgård.

IMG_0830.JPG

Jenny Dean bor i England och har publicerat flera böcker om färgning genom åren. Den här boken är en färsk sammanställning av hennes kunskaper. Man får veta vilken utrustning man bör skaffa sig, allmänt om olika metoder – inte bara vanlig växtfärgning i gryta, 50 olika örter som kan användas men också lavar och svampar, en kort historisk resumé om färgning från järnålder till medeltid och säkerhetsaspekter. Bilderna är visserligen i färg men inte så stora, och intrycket är lite fyrkantigt. Än har jag inte testat något recept, så det får jag återkomma om.

Båda böckerna, A weaver’s garden av Rita Buchanan och A heritage of colour av Jenny Dean, är köpta från Ad libris. Sök bara på titel eller författare!

IMG_0831.JPG

Den här boken däremot finns inte i handeln utan måste köpas från författarnas eget förlag, som heter Motagg förlag. ISBN 978-91-633-3615-7. Men jag tror faktiskt att jag helt enkelt sökte på Hjördis Marklund och fick kontakt den vägen. Detta är helt okända tassemarker för mig, och egentligen skulle jag väl vilja ha en person att hålla handen, särskilt i svampskogen. Jag är ingen särskilt duktig svampplockare kan jag erkänna, tycker inte ens om att äta svamp! Det här är ju ett helt annat användningsområde, men först ska jag läsa på ordentligt.

Tänk så klok jag ska bli!

Men kolla!

Hey – look!
As shown in an earlier blogpost, I put some flower leaves on a silk scarf, made a tight roll and put it in water with some alum in a glass jar, then placed the jar in the sun 10 days. And this is the result. I’m happily surprised!

I ett tidigare inlägg har jag visat hur jag lagt blad av mörkröd stockros, blommor från kanadensiskt gullris och blad av skräppa på en sidenschal, rullat ihop den till en rulle och lagt i en glasburk. Sedan hällde jag på vatten med lite alun i och lät det stå, delvis i solen, 10 dagar ungefär. Så här blev det.

IMG_0799.JPG

Jag är glatt överraskad! Stockrosen blev alltså blå! Gullriset blev gult förstås och skräppan ingenting. Hur härdigt det sen är vete gudarna – förstås.

Härom dagen tog jag mig till ett ställe där det en gång funnits ett koloniområde. Nu ser det ut så här.

IMG_0795.JPG

Massor med förvildat kanadensiskt gullris. Ingen om brydde sig om en liten tant som gick och knipsade av blommor. En knapp halv papperskasse tog jag hem och kokade till färgsoppa.

IMG_0797.JPG

Det blev som ovan med alunbeta. Det grövre garnet är från Östergötlands spinneri, det tunnare är mitt gamla redgarn. Lustigt att olika ullsorter ger så olika ton på färgen.

This is wollen yarn died in a pot with Solidago canadensis, alum mordant.