Kategoriarkiv: växtfärgning

Flera färgningsexperiment

anemon, eco-print, färgning, halsduk, siden, sjal, växtfärgning

Jag fick en fasligt fin bukett för några veckor sedan, men skadad som jag är tänkte jag genast på om man skulle kunna färga med några blommorna i den, mörkröda dubbla anemoner och en gulgrön sort som jag inte vet vad den heter. Lyckades dock i alla fall hålla mig tills de vissnat lite. De torkade blommorna strödde jag sedan ut på ena hälften av en våt sidensjal. Sjalen var betad med alun och vinsten enligt anvisningar från boken Färgsvampar och svampfärgning av Hjördis Lundmark och Hans Marklund. 

  
Så vek jag ihop sjalen till fjärdedelsrutor, kavlade till den så den inte skulle vara så bucklig och la den i ett durkslag, som hängde i en kastrull över kokande vatten. Den fick ångas i 1 timme, med vändning efter halva tiden. Därefter lade jag den i press över natten. När jag hade sköljt bort växtresterna och torkat sjalen såg den ut så här:  

  Fin i och för sig men lite blek. Så jag slog upp lite lut i en skål och lade i den. Effekten var ögonblicklig, men jag bearbetade den ändå någon minut i två omgångar. När jag hade sköljt bort luten och torkat den såg den ut så här: 

  
Det gula hade blivit starkare i tonen och det rosa hade blivit grönt. 

Jag har också hackat lite rödkål och strött ut på en annan våt sjal, c:a centimeterstora bitar. Den sjalen rullade jag ihop till en liten rulle, stänkte på mer vatten och lade den in en plastpåse. Så fick den ligga på tvättbänken två dygn, men allt emellanåt fick den sig en omgång. Jag bankade på den, vred till den och tog till och med och daskade den i bänken riktigt ordentligt. Och på den behandlingen fick jag följande resultat:

  
Inte så pjåkigt faktiskt.

Kom just på att jag kanske ska ta och göra på samma sätt med den gulgröna? 

Färga med granatäppelskal

färgning, granatäpple, Ull, växtfärgning

Jag sparade skalet till ett granatäpple, tog bort det vita mellanrummet mellan fröna, skar sönder i bitar och kokade det en timme. Sedan silade jag färgbadet och la i mina förbetade småhärvor, alun och vinsten. Det såg blekt och intetutsägande ut först, men efter en halv timme var garnet vackert gyllengult, och glad blev jag. Men man ”ska” ju färga en timme, så jag gjorde det. Och då förändrades färgen till en mer halmgul ton, färgen längst till vänster i bild nedan. 

  
Härvan i mitten har fått ligga i min björkaskelut, pH 11, 2 x 15 min. Efter första doppet var den väldigt ojämn, men blev fin efter andra. Härvan längst till höger har legat ungefär 20 min i järnskrotsvatten. Där skulle jag väl kanske ha tagit en kortare tid. Men – det är bara att göra ett nytt försök!  

Föredrag om naturlig färgning

entrelac, färgning, kontstickning, näverstickning, sjal, växtfärgning

Förra tisdagen var jag på ett föredrag som hölls av Lina Sofia Lundin. Ämnet var naturlig färgning, det som hon har undersökt nu i flera år och också skrivit en bok om. Det var väldigt intressant att få höra om hur hon på olika vägar sökt sig fram till den ståndpunkt mot farliga färgämnen där hon nu står. Ämnen och metoder som är farliga både för naturen och för dem som utför färgningen. Förutom de fina bilder hon visade som ledsagade hennes berättelse hade hon också gjort iordning ett laborationsbord med färdiga exempel på hur det blir när man färgar med sina matlagningsrester, skal, kärnor och liknande. Man kunde också få köpa hennes bok, och det gjorde jag förstås. Färgningsmanifestet fick jag på köpet. 

  
Lina Sofia kommer att hålla en helgkurs i den här tekniken i höst, en kurs som arrangeras av Skansen Hantverk och slöjd. Håll utkik efter den när det nya programmet kommer ut i slutet av sommaren! Mer om Lina Sofia Lundin kan man läsa här och här. 

Nu har jag grubblat färdigt över kanterna på min sjal i näverstickning, och så här blev det. 

  
Den här tekniken gör ju att kanterna blir olika på de olika ledderna, åtminstone för mig. För att kompensera lite för det virkade jag fasta maskor på de rutor som var lägre och smygmaskor på de rutor som var högre. Därefter tog jag ett extra varv med smygmaskor som avslutning. Själv tycker jag det ser snyggt ut och känns bra på det här viset. Sjalen är inte blockad än, och då kommer jag ju att räta ut kanterna lite mer. Jag planerar en mössa i samma teknik, men det tar jag itu med när hösten närmar sig. 

Om Earth Matters

återvinning, eco-print, eukalyptus, färgning, Filtning, Ull, utställning, växtfärgning, vejde

Artipelag på Värmdö utanför Stockholm har en utställning som jag tycker riktigt många ska se. Den är ”kurerad” av Li Edelkoort, trendoraklet som nu vill använda sin fackkunskap till att få oss alla på planeten att inse hur långt miljöförstöringen har gått, men också visa hur konstnärer och designers världen runt uppfinner eller föreslår lösningar på problemen. Jag hade förstås textilglasögonen på mig, och det är det jag kommer att skriva om, men åker man dit får man nya idéer och insikter inom alla formgivningsområden. 

  

India Flint från Australien är en av de mest kända och tongivande inom färgning av textilier idag, med en uttalad miljöpolicy i sitt arbete. Det är återanvändning som gäller: använda plagg fogas ihop på nya innovativa vis och färgas med växter, med metoder som inte använder miljöfarliga betmedel eller energikrävande uppvärmning. Eftersom plaggen är av olika  material, blir det olika effekter av färgningen. Min gissning är att det är eucalyptus som gett den rödbruna färgen i klänningen ovan, och det är någon form av eco-print som använts. Hennes del av utställningen bestod av sju kreationer och dessutom fyra stora närbilder av eco-print. De senare var jättefina men mina foton gör dem inte alls rättvisa. Hon har en hemsida man kan fastna vid och sitta länge och titta på och inspireras av.

  

Claudy Jongstra från Holland ställde ut sin stora textil Shore-line, som verkligen på ett underbart sätt återger vatten och vågskum. Jongstra är modedesignern som gjorde en tvärvändning och började ägna sig åt ett långsamt hantverk som filtning. Genom filtningen kom hon i kontakt med ullen och fåren (förstås) och skaffade sig mark och en egen hjord av en urgammal nederländsk fårras. Sedan började hon odla vejde och krapp för att själv kunna ta fram sina färger. På sin hemsida visar hon hur hon arbetar, med bilder från utställningar och filmer från arbetet med färgning och förberedelse för filtningen. 

  

Till slut kommer en bild från en vävnad, knuten med garn av alger på ett gammalt fisknät. 

  

Konstnären Nienke Hoogvliets verk SEA ME visar ett alternativt val av råämne till fiber. Man får ju inte ta på saker som ställs ut, så det gjorde jag inte heller. Men det såg väldigt mjukt och fint ut, garnet som framställts av odlade alger. Hon har också en fin hemsida, som visar flera av hennes alster och filmer där hon berättar hur hon resonerar i sitt skapande. 

Till sist en bild på något helt annat. 

  

Konstnären Jurgen Lehl gick sorgset vid havsstranden i Japan och samlade skräp som flutit i land. Till slut beslöt han sig för att göra något av det, sorterade upp det och byggde bland annat dessa lampor. Jag blir väldigt inspirerad att göra något liknande. Jag vet precis var de ska hänga i så fall. 

Utställningen  står till 3 maj.  Se den!