Kategoriarkiv: växtfärgning

Färga med vau

Tidigare visade jag en bild på hur vauen (sic) växer i min pallkrage. 

  
Med hjälp av sekatören klippte jag en papperskasse full och tog den med till sommarstugan. Och kokade soppa på den. Nu har jag lovat mig själv att för all framtid stoppa växtklippet i ett par gamla strumpbyxor innan det stoppas i grytan, för man kan ha roligare för sig än sila färgspad. 

  
  
Nåväl, det blev ju fin färg i alla fall. Underst ligger härvor av vitt 1-trådigt ullgarn från Bergå, spinneriet hemslöjden hade en gång i tiden. Jag köpte det när jag praktiserade där i min ungdom. Den klarare gula är en härva garn av okänd härkomst, som jag köpt på utförsäljning för länge sedan. Det är mjukt och fint, som tunt redgarn, och tar färg jättebra. Enbart alun till betning.  Det är mycket färg kvar, så det blir nog ett efterbad i morgon. 

Någonstans har jag läst att det gula korset på Sveriges flagga rekommenderades att färga med vau, som också kallas färgreseda. Hur som helst är det en gammal färgväxt i historien. Och jag har massor kvar. Undras om det går att torka och spara på det viset? 

Tagetes och tigeröga och skräppa.

Här kommer lite av det jag odlat och färgat. Allt garn är betat med alun och vinsten.

  
Tagetesarna, sorten ’Favorite Red’, såg ut så här och garnet blev så här. 

  
Jag hade förväntat mig något färgstarkare än det bruna längst till vänster faktiskt, men kanske blomman var för mörk. Den är brunare i verkligheten. Det får bli gula tagetes nästa sommar. Alla härvor är färgade samtidigt, och sedan efterbehandlade. De i mitten har fått ligga i ättiksprit en kvart, och det blev de blekare av. Längst till höger har vi en rätt stilig grön som blev när garnet fick ligga en kvart i lut. 

  
Blommor från tigeröga kokades och resultatet blev detta. 

  
Alla småhärvor var som garnet längst till vänster. De i mitten har fått ligga i lut en kvart. De till höger har fått efterbehandling en halvtimme i mitt kopparvatten, som jag fått genom att lägga lite kopparskrot i vatten med ättika. De har lite olika ton eftersom de kommer från olika spinningar. 

Skräppa har jag inte bild på men den finns länkad här. Jag plockade bort dem från gräsmattan när de var gröna och sen blev de liggandes några dagar och började bli bruna. Garnet blev så här: 

  
En fin brunbeigerosa som inte riktigt går fram på den här bilden. Härvorna i mitten har legat i ättiksprit och bleknat och de till höger i lut. 

Det allt för denna gång. 

Mina färgodlingar

Nu när det äntligen blivit varmt, börjar det se lite bättre ut i pallkragarna. I år har jag specialiserat mig på att odla färgväxter.

  
Först ut är tagetes, sorten ’Favourite Red’, från Impecta. Den blommar fint och rikligt, och jag knipsar av blommorna allteftersom. Jag har inte gjort någon färgning än, men gjorde ett avkok i kväll, som ser bra ut. Ni ska också få veta hur det går så småningom. 

  
Nästa bild visar safflor, Carthamus tinctorius. Den sticks med bladspetsarna. Det är blommorna man färgar med så jag klipper av och torkar. Det är en riktigt gammal färgväxt som ger gula till gulröda färger, och även kan användas som förfalskning av saffran. Men här behövs det många fler gula tofsar om det ska bli nåt. 

  
I nästa pallkrage har jag blodamarant, sorten ’Oeschberg’, frön från Impecta. Den är ett riktigt experiment. Växter liknande den lär ha använts av hopi-indianerna i Nordamerika, och jag är inte alls säker på att det är rätt sort. Ganska snart vet jag. 

  
Sedan har vi tigeröga, Coreopsis tinctoria. Frön har jag köpt från Wild Colours i England, liksom safflorfröna. Här är det också blommorna man knipsar av och använder. Oprövat än så länge. 

  
Så kommer vi till färgresedan, Reseda luteola, som också kallas vau och är en mycket gammal färgväxt. Den trivs mycket bra och håller nästan på och sliter sig från pallkragen. Bra dragväxt för bin är den också, har jag sett. Fröna hade jag sen förr men den finns på Impecta tror jag. Jag har färgat med den förr och den ger klara gula färger. Så bra att jag hittade en massa ofärgat ullgarn i förrådet häromveckan! Men jag skulle ha haft min stora kittel här. 

  
Så kommer vi då till sorgebarnet, krappen. Det var åtta frön i påsen från Wild colours, och som ni ser är det tre-fyra som har kommit upp. Å andra sidan är det här en växt för långa tidsperspektiv: det är rötterna man färgar med och de bör vara minst tre år gamla innan de skördas. Så det här får jag komplettera nästa sommar. Det blir en fin röd färg och på latin heter den Rubia tinctoria. En av de mest använda färgväxterna i världen innan syntetfärgerna kom. 

Jag har sått vejde också, i en rabatt som skall grävas om helt, så där står den och trängs med diverse ogräs och är inget fin att visa upp. Där hade jag egna frön. Det är en av de få växter som ger blå färg, men hittills har jag inte lyckats med det. Den ska jäsas och grejas med. Isatis tinctoria på latin, är en mycket gammal färgväxt och finns faktiskt sparsamt vildväxande i Sverige. 

Länkar: Wild Colours och Impecta

På gång

Innan jag for iväg till sommarstugan ställde jag dessa burkar på altan. Hoppas den här solen gör underverk med det här nu. 

  
Tyget är bitar av gamla lakan i båda fallen. Burken till höger har fått eucalyptusblad invirade tillsammans med koppartråd från slaktade kablar. Till höger är det pulver av krapp och frön av annatto som lindats in, och så ligger det lite kopparskrot på botten av kärlet. Dessutom har jag hällt på en skvätt lut för att påverka bomullen lite extra. Nu gäller det att ha tålamod och låta solen göra sitt. 

Annatto-frön köpte jag för några år sedan på Wonderwool i Wales. Det är visst ganska vanligt att färga med sådana i USA och England. Det lär ska bli gult, men det är mitt första försök. Googla på namnet får ni veta mer!