Kategoriarkiv: växtfärgning

Färga med äppelträdsbark och rödkål

Nu är det ju den tiden då man beskär sina äppelträn, om man har några. Mitt äppelträd är för litet än, men jag har ett alldeles för stort paradisäppelträd. Det har jag nu skurit ner ordentligt, och en del av smågrenarna klippte jag i småbitar för att ha till färgning. Resultatet ser ni nedan, och garnet, redgarn i småhärvor, är betat med alun. 

  
Till vänster har vi den rena färgen som den blev efter 1 timmes färgning. Den i mitten har legat i byklut och den till höger i kopparskrotsvatten. Den gröna är jag nöjd själv med.

Jag är noga med att dokumentera mina färgningar, sätter upp prover på tunn kartong och skriver ner vad det är. Så här ser det ut med prover från färgning med rödkål. 

  
Jag hoppas ni kan läsa mina anteckningar. Häftigast är väl den lilla turkosa pricken. Jag hällde en liten liten hög bakpulver direkt på provlappen och tillsatte sedan en droppe vatten. Genast blev det en kemisk reaktion med häftigt bubblande i droppen. Efter ett tag var det färdigt och torrt, bara lite pulverrester att skaka av. Och turkosgrönt förstås! 

Sjal med gallermönster

Engångsgrillar har ett löst galler som man kan ta vara på. Jag har gjort en sjal med gallermönster. 

  
Här hänger den i solen och ser färggrann ut. På förstubron var det skuggigt, så bilden blev gråare, men här syns möntsret tydligare. 

  
 
Jag hade en sjal som var betad med alun sedan tidigare. Den vek jag på mitten och lade gallret där. Sedan vek jag resten av sjalen i motveck från mitten, så det blev lika på båda sidorna, och lade in lökskal i vecken. Allt detta placerades sedan i en ren långpanna och hett vatten hälldes på. Den gula färgen från lökskalen kom genast fram. 

  
  
Jag lade på en mindre form med en tyngd i, och så fick detta stå över natten. Dagen efter vecklade jag upp allt och det blev som syns på bilderna högst upp. Gult och gulbrunt från skalen, gulgrått där järnet påverkat det gula och gråsvart rutmönster där gallret legat emot. Inte så pjåkigt faktiskt. 

Idén till att använda galler har jag fått från den här fina bloggen, Textila inslag. 

En exklusiv sjal

Jag köpte en bit sidentrikå på Simbra siden, Upplandsgatan i Stockholm, med tanke att göra mig en riktigt exklusiv sjal. Mjuk och fin kvalité minsann. Sedan gick jag länge och funderade på hur jag skulle göra, och till slut kom jag på det. 

  
Här är rullen jag gjorde. Först lade jag ut plastfolie på diskbänken, sedan strödde jag växtdelar på plasten och lade den våta sjalen på det, växtdelar på den bit av sjalen som då låg överst och till sist ett lager plastfolie. Sedan var det dags för hoprullning. Plasten tänkte jag skulle styra färgämnena lite så mönstret blev tydligare. På denna bild syns krapprötter och svartris. Jag rullade också en bit gammalt tyg runt hela rullen och snodde om med mattvarp, för att stabilisera det hela. Rullen lades i en plastlåda i ett gammalt bad av krapp, men det förstärkte jag med lite extra pulvriserad krapprot. Så ställde jag lådan på varmvattenberedaren och åkte bort. Efter en vecka tog jag ner lådan och kollade. Då hade det börja växa lite mögel men såg också ut som om färgningen tagit, så jag rullade upp allt och sköljde av. Och så här blev det! 

  
Här syns, uppifrån och neråt, spår efter torkade blommor av tigeröga som gett brungult, gula prickar av återanvända annattofrön, blåaktiga prickar av svartris och kantiga avtryck av krapprötterna, också återanvända. I sjalens kanter är det rött av krappbadet den låg i. Jag har inte försökt lägga växterna med skarpa anslutningar utan låtit gränserna flyta in i varandra med flit. Egentligen hade jag nog velat ha den röda kanten bredare och tydligare, men nu blev det inte så. 

  
Så här ser den ut på håll, upphängd i mitt fågelutfodringsträd. Silketrikån kom i form av ett rör, och det har jag behållit. Tanken är att sjalen ska läggas två varv runt halsen, när jag ska svassa omkring i den. 

  
Jag såg ju att det var mycket kraft kvar i badet och växtresterna, så dem lade jag in i en gammal strumpa och kokade ur igen i samma gamla bad. Sedan blev det två på varandra följande färgningar med mitt fina redgarn, betat i alun och vinsten och inte över 70 graders värme. Dessa färger blev väldigt fina tycker jag men de kan ju aldrig återskapas igen… 

I hantverksbutiker ser jag att sådana här exklusiva sjalar kan kosta över tusenlappen, så jag tänker mig att denna skulle kunna kosta lika mycket, och dessutom vara helt unik. Denna får jag inte spilla på. 

Färga med skal från clementiner

Experimenterandet fortsätter, nu med hopsparade torkade skal från clementiner. 

  
Garnet var alunbetat och jag har gjort alldeles som vanligt: kokat skalen en timme, silat från dem och sedan hållit garnet i 90 graders värme en timme. Sedan fick det ligga över natten och svalna i badet. Dagen efter lades några av småhärvorna i olika påverkansbad. Från höger till vänster först den rena färgen, därefter garn som legat i lut, sedan ättika och sist i raden kopparskrotsvatten. De låg i ungefär en halv timme. 

Kopparskrotsvatten ser ut så här: 

  
Det är en vanlig gurkburk med några avskalade elsladdar samt bitar av ett kopparrör, som ligger i vatten tillsatt med lite ättika. Nu är vattnet mer än ett år gammalt. Jag gör inget mer än fyller på vatten ibland. Garnhärvan ovan har jag bara lagt ovanpå ett tag. Dock tror jag inte jag ska bjuda någon på en sup av den här brygden.