Jag har varpat på stolar, knutit solv på påhittad ställning, börjat väva på minivävstol.
Huvudsaken är att man är påhittig.
En halsduk ska det bli, med redgarn från stashen i varpen och Sandnes Minialpacka i inslaget. Känns mjukt och bra. Men den ska vara färdig till senast lördag kväll, för att kunna färgas på nästa kurs. Jag får ligga i!
Den här boken gottar jag mig åt varje dag just nu! Jag måste visa er, fast det är vansinnigt svårt att ta bilder på blanka blad…
Jag köpte den på Victoria & Albert Museum i London för c:a 200, men den finns säkert att få tag i på någon nätbokhandel också. ISBN 978-0-500-29033-0, förlag www.thamesandhudson.com. Catherine Legrand: Textiles A world tour. Paperback, som jag har, tryckt 2012. Utsökta foton, fint – men blankt – papper som gör bilderna rättvisa. Bilderna visar människor i sina traditionella dräkter från Vietnam, Laos, Thailand, Orissa, Rajasthan, Gujarat, Mexico, Guatemala, Panama, Rumänien, Benin.
Det är inte bara fina bilder, det är teckningar som visar hur kläderna är skurna också. Jag vill genast sätta igång att sy! Ovanstående bild visar en dräkt från Vietnam.
Här en bild som visar att turban och mustasch hör ihop. Det hade jag inte klart för mig.
Inspiration från Indien till tie and dye-färgning.
Bild från Benin (Afrika) med indigofärgning och knytreservage.
Färgexplosion från Guatemala.
Texterna berättar en hel del om hur kläderna tillverkas: material, färger, tekniker, traditioner runt plaggen. Det finns också en diskussion om hur dräkten nu håller på att förändras till västerländskt mode, om teknikernas utdöende men också om vad dräkterna betyder för identiteten.
Till sist ett citat som visar ett annorlunda förhållande till färgers härdighet. Min översättning:
”När jag tvättar mina broderade byxor, bleknar de oranga mönstren till gult, indigofärgen i tyget kryper in i det gula och gör det grönt, och det röda blir brunt; färgerna tvättas ihop, ger liv åt plagget och gör det vackert”, säger Li Ta May från Vietnam.
Något för oss att fundera på.
Om det är någon som trivs med denna ”gröna” vinter så är det min julros.
Annars har jag hållit på med uträkning för väv på denna lilla vävstol.
Köpt för 200 kr på ett bakluckeloppis här i Täby. Jag hoppas ni ser att det trots storleken är ett mer fullvärdigt vävredskap än en barnvävstol. Den har t.ex. fram- och bakbom av metall, och man kan sätta riktiga vävskedar i den (om man nu hittar några av denna bredd…). Jag har haft den några år, men nu tänkte jag det äntligen skulle bli av med vävning, och då tänkte jag prova på med en halsduk. Visst har jag fullstora vävstolar också, men just nu finns det inte plats att ställa upp dem.
Om jag hinner väva den tänkte jag färga den på nästa kursträff, då vi ska hålla på med ullfärgning. Jag hade funderingar på att använda detta garn, som jag haft i förrådet länge.
Som ni ser är det jättetunt. Jag köpte det på en utförsäljning som hölls på 1970-talet (tror jag) på Bäckstams AB i Boda. Den affären hade då funnits i många år och hållit väverskor och sömmerskor i Boda med omnejd med material, både garn, tyg och sybehör. Det vävdes i nästan alla hem i trakten och ofta till avsalu, förutom all den tillverkning av folkdräkter som var, och en hel vardagstextil. Konfektion fanns också till salu i affären. Så när dom till slut kastade in handduken höll rean på i flera veckor, och man fick gå omkring och leta i skåp och hyllor efter vad man nu ville ha. Bland annat köpte jag rätt många härvor av detta garn, som jag inte vet vad det kan heta eller vem som spunnit, eller i vilket syfte affären förde det. Men det var så mjukt och fint! Mest har det legat och väntat på att jag skulle få någon slags uppenbarelse. Det går bra att färga med syrafärger i alla fall. Jag köpte också en del annat, bl.a. en kartong mörkblått entrådigt bomullsgarn.
Eftersom det nu är så vansinnigt tunt, och den sked jag har är en 35/10, trädde jag vävprovet med dubbelt garn. Den ena lappen är vävd med samma som varpen och den andra med ett tvåtrådigt anonymt stickgarn jag hade i stashen. Och stickgarnet känns ju absolut bäst, så nu får jag försöka få tag i något liknande, och ha det till både varp och väft. Det gäller bara att hitta ett garn som kan ta färg bra, för det här garnet var ju blekt vitt, och det gör mig lite misstänksam. Någon som har erfarenhet av att färga sådant garn?
Finns det dessutom någon som vet var man kan få tag i en vävsked med högsta bredd 45 cm?
Kanske jag skulle kombinera det blå bomullsgarnet med det vita ullgarnet och få ett halvylletyg? Men noga taget är jag inte någon ”blå-människa”, om ni förstår. Inte i kläder i alla fall. Och då måste jag allt få upp en stor vävstol.
Nåja.
Så vill jag tipsa om den här tidningen, som man kan köpa i välsorterade tidningsaffärer. Press-stop i Gallerian i Stockholm har den och Pressbyrån på Centralstationen tror jag också för den. Hittills har jag fått veta något nytt varje gång jag läst, och jag har läst en hel del. Och när man läst färdigt surfar man in på alla webbadresser man hittar i artiklar och annonser, och dräglar lite.
En annan sak vi också visar vid vadmalsstampen är hur man kunde (och kan) återvinna ull.
Förbrukade ylletyger klipps sönder i små lappar. Dessa repas upp så de enskilda trådarna kommer ut i korta bitar. Dom bitarna lägger man i en gammal smörkärna, häller varmt vatten på och stöter i dom med en särskild sorts stav, en sådan som visas på bilden.
Det går förstås inte att göra smör igen i en sådan kärna, det skulle allt bli bra luddigt!
Den upplösta trådmassan får sedan torka, innan den kardas igen. Vid den här andra kardningen blandar man helst i ny ull. om man så kan.
Sedan spinner man, och väver. På Skansen har vi vävt filtar av sådant garn.
Filtarna är vävda i två smala våder som sedan sys ihop på mitten, som man gjorde förr. Dom är förstås stampade lite grann också, för att gå ihop lite och bli tätare men inte så dom blir hårda. I närbild ser det ut så här:
Filten är vävd med en varp i grovt ullgarn, 30-rörssked, en tråd i solv och rör. Den är kantad med bomullstyg. Om man vill testa kan man t.ex. göra några meter återvunnet garn att ha till effektgarn i ränder i en ylletygsvarp.