Kategoriarkiv: Ull

Riktigt gammaldags vävstol

För några veckor sedan hälsade jag på min kompis Ulrika i hennes sommarstuga. Där har hon en mycket speciell vävstol. 

  
Det är en varptyngd vävstol av gammal nordisk modell, och hon har byggt den själv. Gått omkring i skogen och letat upp lämpliga stammar och tagit ner. Men hon fick visst lite hjälp av snickarkunniga kompisar. 

  
Varpen är fäst vid pinnen som knutits fast vid den översta tvärgående bommen, som är vridbar. Inslaget slås alltså in uppåt med ett vävsvärd, och det vävda tyget rullas upp på bommen allteftersom. Man varpar i en särskild ställning. Det går till så att man väver ett band på brickor, och bandets inslag dras i ena kanten ut till varptrådar i den längd man vill ha. Ulrika har gjort en smal brickväv, men man kan ju göra en bred dekorativ kant om man vill. Varpgarnet har hon spunnit själv och det är troligen av ryaull. Den röda mittranden är färgad med krapp. Inslaget är också handspunnet ullgarn av lite olika kvalitéer. 

  
Varpen är delad i grupper som är fästa i tyngder. De hänger fritt i två lager, ett framför och ett bakom den nedre bommen. Man ska ha kontakter i skrotbranschen för att få tag i så fina tyngder! Men annars kan man ta vanlig lera och väga upp, eller sand i plastpåsar. För länge sedan, när sådana här vävstolar användes på riktigt, var tyngderna av bränd lera. Sådana tyngder hittas ofta vid arkeologiska utgrävningar. 

  
För att hålla ut vävbredden och fördela garnet jämnt virkas en kedja med omtag runt varje varptråd. Kedjan fästs i sidostöden. 

  
Man knyter halvsolv från solvkäppen runt varannan tråd, för att kunna lyfta fram det ena skälet. Det andra skälet bildas av de trådar som hänger rakt ner. På detta sätt vävs tuskaft. Det är fullt möjligt att väva med flera skaft i någon form av kypert, men man behöver ju inte börja med de knepigare sakerna… 

  
Här syns hur skälkäppen lyfts fram och läggs i klykorna för att bilda andra skälet. 

  
Det är från det här häftet som Ulrika hämtat modell och mått. 

Socktober

  
Nu i socktober stickar jag ett par sockor efter mönster ”Kalajoki” av Tiina Seppälä, gratismönster från Ravelry. Inga större svårigheter med det mönstret, men jag har gjort lite egna tillämpningar. Garnet har jag inte den blekaste aning om vad det kan vara, men sträckningen passade. Det är upprepat och låg i en kartong med överblivna garner jag fick från min syster. Återbruk är bra! 

Textil intarsia på Sven-Harrys museum

Den här utställningen måste du se!

Norska textilkonstnären Inger Johanne Rasmussen ställer ut sina monumentala textila verk. Utsökt tecknade på ett bakgrundsmaterial och sedan fullbordade med textil intarsia av egenfärgade ylletyger. Lika stora som min vägg i köket, med motiv inspirerade av gamla mönsterformer, återberättade historier som bottnar i gamla myter och kvinnors arbete genom generationerna. Jag blev helt tagen. 

Men det visade sig vara lite svårt att ta bra bilder av de stora väggtextilierna…

  
Ni ser väl stolarna? 

  
Kolla övergången här mellan de svängda och de raka mönsterdelarna.  

 
Nästan alla bilder har en motivdel som framträder först efter en stunds betraktande. 

  
Och man kan göra konst av det mest triviala. 

  
Eller förstora detaljer så de blir alldeles överväldigande. 

  
Tänka sig att det är gamla omfärgade fotlappar som transformerats till dessa konstverk. 

Konstnären har också en fin hemsida där ännu fler verk visas, och där hon i en film förklarar tankegångarna bakom verken, se här

Utställningen visas till 22 november. Sven-Harrys Museum på Eastmansvägen 10 är stängt på måndagar och tisdagar. Gå dit bara! 

Färga med vau

Tidigare visade jag en bild på hur vauen (sic) växer i min pallkrage. 

  
Med hjälp av sekatören klippte jag en papperskasse full och tog den med till sommarstugan. Och kokade soppa på den. Nu har jag lovat mig själv att för all framtid stoppa växtklippet i ett par gamla strumpbyxor innan det stoppas i grytan, för man kan ha roligare för sig än sila färgspad. 

  
  
Nåväl, det blev ju fin färg i alla fall. Underst ligger härvor av vitt 1-trådigt ullgarn från Bergå, spinneriet hemslöjden hade en gång i tiden. Jag köpte det när jag praktiserade där i min ungdom. Den klarare gula är en härva garn av okänd härkomst, som jag köpt på utförsäljning för länge sedan. Det är mjukt och fint, som tunt redgarn, och tar färg jättebra. Enbart alun till betning.  Det är mycket färg kvar, så det blir nog ett efterbad i morgon. 

Någonstans har jag läst att det gula korset på Sveriges flagga rekommenderades att färga med vau, som också kallas färgreseda. Hur som helst är det en gammal färgväxt i historien. Och jag har massor kvar. Undras om det går att torka och spara på det viset?