Kategoriarkiv: Stickning

Fortsatt städning

spinning, Stickning, textila redskap

Så här kan väl en sticklåda inte få se ut! 


Upp med alltihop på sängen, bordet och brickbordet! Sortera efter storlek, ta bort krokiga stickor osv. 


Och ner i lådan igen. Men nu ser det bättre ut. 


Nu gäller det att tålmodigt bibehålla ordningen och inte bara slänga ner stickor och tillbehör. 


Någon av er som gjorde ett sånt här stickfodral i skolslöjden? Först fick man sy på symaskin utan tråd på tryckta pappersark i raka rader innan man släpptes lös på den riktiga sömnaden. Var det en trampmaskin tro? En gammal Singer. Jag använder fodralet men det räcker ju inte till på långa vägar. Och rundstickor var ett okänt fenomen, så sådana finns det inget fack för. Jag har kvar min gamla sypåse också, men den måtte nog ligga i en annan avlagring. 

Några fina grejer har jag i samlingen. 


En gammal spolapparat från tiden före And. Mattson Mora och hans patentsökta apparat. En sån har jag också, arv efter mor. Den här har fina gjutna kugghjul av mässing, och den näns jag förstås inte använda. 120 kr på loppis. Borde försöka putsa upp den dock. Hur gör man det bäst? 


Den här hittade jag bland stickorna kvarlämnade efter mannens förra fru. Så vitt jag förstår är det en nätt liten slända, men hur har den hamnat där? Hon var inte intresserad av spinning, vad jag förstått. Någon som känner igen modellen? Det verkar vara ett stort frö som använts som tyngd. Det ska bli spännande att provspinna den, men den är kanske inte ens avsedd för ull. 


De här stickorna tillverkade jag för rätt många år sedan, i samband med en utställning på Murberget i Härnösand. De är gjorda av unga rönnar, målade med lackfärger och har träpärlor som stoppknappar. Ungefär nummer 6. De är inspirerade av de stickor Märta-Stina Abrahamsdotter från Kubbe i Ångermanland tillverkade åt sig, men hon hade förstås inte pärlor och lackfärger. Hon var ”storstickerska”, stickade för sin försörjning och utvecklade en helt egen stil med mönster och färger som inspirerar många än i dag. Dom näns jag inte heller använda. Nu är de torra och spröda och det vore synd om de gick av. 

Om Märta-Stina kan man läsa mer här och här.  

Gammalt stickmode

sömnad, Stickning, virkning

Jag städar och städar på mitt arbetsbord. Nu har jag kommit ner till 1973.

Nejdå, så tjocka kulturlager är det inte… dock en bunt gamla sparade stickbeskrivningar som hittats hos min syster. Som har dom efter min mor, där jag sparade dem en gång i tiden. Det är kul att se tillbaka på det som en gång ansågs så snyggt. Fast en del modeller håller faktiskt fortfarande, de som är klassiska och inte alltför präglade av tiden. Den här till exempel. 


Den tyckte jag var jättesnygg då och det gör jag fortfarande. Kanske inte trumpetärmarna dock. Den kommer från ICA-kurirens idé-bok Stickat för stora och små. 

Nästa kommer från tidningen Vi. Jordgubbsmössan, hur många sådana har vi inte sett?


Den här är formgiven av Elisabeth Sahlberg. Var det hon som var först? När jag själv stickade en sådan till ett barnbarn efter en annan beskrivning, skulle man göra avigmaskor av de små gröna prickarna. Det gav ju faktiskt en illusion av ett frö så som det är på jordgubbar. Men det behövdes två varv till det. 

Vi-tidningen igen.  Ett ”superenkelt” mönster som nog kräver en del provning första gången. Men sen så. 


Den är jag också sugen på. Modell av Carina Werner. 


Här är det väl bara att sätta igång eller hur? Fortfarande ursnyggt! Modell av Birgitta Bengtsson om jag förstått rätt. Och Bianca-garn finns ju fortfarande. 

Här kommer ett mönster från gamla Femina, modell Lillemor Bäckström. Det var den till vänster jag tänkte på när jag sparade, ett mönster som passar till långa sittningar framför tv:n eller långa resor. Bara att mata på med stolpvarv och en fin kant till avslutning. 


Och den här: världens bästa babykofta och mössa!


Den kära gamla klassikern från Aktiv hushållning – behövs ingen annan. Den har jag själv stickat till en av sönerna. Här är beskrivningen bearbetad av Therese Widhager. 


Och den här tröjan från 1984 tycker jag fortfarande är fin, ja bortsett från minkremsorna dårå. Dem får jag allt ersätta med något annat, om jag skulle ge mig till att sticka den här. 

Den här är inte på långa vägar allt vad jag har sparat. Inte kan jag slänga något än heller. Jag flyttar in mönstren i pärmar så de får ligga till sig några år till. 

Sticka små sockor med stort besvär

färgning, kanadensiskt gullris, koschenill, sockor, Stickning

Jag föreslog min dotter att jag skulle sticka varma sockor till mina två barnbarn. Hon ritade av fotsulorna och tog mått samt skickade ett dokument som jag skrev ut på datorn. Önskemålet var gula sockor från dottern och lila sockor från sonen. Så jag plockade fram lämpliga färger ur stashen och satte igång. 


Till de gula har jag använt en härva garn från Östergötlands spinneri, färgat med kanadensiskt gullris för något år sedan. Stickorna är 2,5. De är köpta i England och då får man fyra stickor när man köper ett set. Men till dessa små sockor gick det ju lika bra med bara fyra stickor. Jag gjorde ett stickprov, rådbråkade min hjärna med lite algebra och satte igång. Väldigt lättstickat och behagligt garn att jobba med! Som ni ser har jag gjort falska flätor. Det är enkelt, man bara flyttar en av rätmaskorna ”till andra sidan” efter ett visst antal varv. Sockorna var gjorda på ett kick och de passade bra också. Jag passade dessutom på att lära mig sticka förstärkt häl enligt Hjälpstickans beskrivning. 


Så tog jag då itu med det andra paret. Det fanns faktiskt en härva lila garn i stashen också, tvåtrådigt Gästrikegarn färgat med koschenill. Jag gick till väga på samma sätt med stickprov och uträkning, men det här gången skulle det krångla. Inte garnet eller stickorna, men jag hade nog lika gärna kunnat välja nr 2 till detta garn. Det blev en annan modell av falska flätor till resåren, de två mittmaskorna lyftes åt var sitt håll. Första sockan blev bra liten, och när jag la upp till andra insåg jag att jag räknar fel och lagt upp för få maskor och förmodligen skulle bli tvungen att sticka om den. Men jag fortsatte med nummer två och maskade av nästan hela, innan jag insåg att här måste det till en provning. Han var lite fundersam när jag satte på honom en halvfärdig socka med maskorna satta på knappnålar runt tårna. Då såg jag i alla fall att den sockan var för kort. Jaha. 

Vid det här laget ledsnade jag helt på sockstickning och lade undan sockorna. I stället ägnade jag mig åt nålbindning och älvaljus (se tidigare inlägg) ( ja nålbindningen kommer mer av längre fram) ett tag. Men ungarna skulle ju komma hit på barnkalas, så jag fick ta tag i saken direkt efter nyår, repade upp nr två och stickade den längre samt repade upp nr ett helt och hållet och stickade en ny. Så sockorna kunde levereras i samband med kalaset. Förstärkta hälar stickade jag också men efter det andra mönstret på samma ställe. Fast det får ni inte se. Det blev bråttom vid fotograferingen. 


Nu hoppas jag bara de kommer till användning också. 

Älvaljus

Filtning, Hélène Magnússon, Stickning, tovning, Ull

För några år sedan köpte jag material och beskrivning till en speciell design, Elves´ Lights. Den är utfunderad av den isländska stickdesignern Hélène Magnússon. Ganska snart efter beställningen kom ett litet paket som innehöll både beskrivning och garn, isländskt Plötulopi. Sen blev det liggandes ett tag men till slut tog jag mig i kragen. 

Det var inte svårt att förstå hur man skulle göra när man stickade de fyra bladen och den lilla skålen som skulle sättas ihop till en blomma. Men jag skulle förstås krångla till det lite med att också använda ett annat garn jag hade, ett grått förgarn från Hamra gård som jag inhandlat på Äskhults by vid ett besök där. Äskhult är en bevarad gammal bymiljö i norra Halland, som nu fungerar som en hembygdsgård och är öppen om somrarna. Ett besök där kan varmt rekommenderas. 

Jag hade fått för mig att jag skulle ha en enhetlig färg på själva blommorna i stället för att blanda färgerna fritt som det föreslogs i beskrivningen, och det var därför jag valde det grå garnet. Det var inga problem med att sticka blomman, även om hamra-garnet var lite tunnare. Beskrivningen rekommenderade tovning i maskin, och efter lite obeslutsamhet släppte jag mina små blad och blommor utom kontroll i 40 graders tvättprogram, i tvättpåsar men tillsammans med en stor frottéhandduk. Min maskin är ju frontmatad, utan möjlighet att stoppa och gå in och kolla hur det går. Så det var med bävan jag tog ut de små filtbollarna som blev resultatet. 


Plötulopi-bollarna var lätta att ta tag i, öppna upp och forma till. Men det det gråa förgarnet hade kommit längre i filtningsprocessen. Ett tag trodde jag att hela blivit ett enda misslyckande. Man måste ju försöka i alla fall tyckte jag. Så jag lät den trubbiga saxen följa de djupa vecken i den grå bollen upprepade gånger. Varje gång kunde jag klippa av ett antal hopfiltade fibrer och sedan ta i med ett bestämt grepp och dra isär tills jag återfått den lilla skålformen och kronbladen. Jag lyckades till slut, i en del fall inte helt men tillräckligt för att det skulle funka. 


Här har vi en liten armada av ulliga näckrosor…

Sedan klippte jag ett litet hål i mitten på blommorna och bladen och tryckte fast dem på den slinga med LED-lampor, som följde med köpet. Till sist hängde jag upp slingan i min stora benjaminfikus, som har fått tjäna som julgran de senaste åren. 


Så här ser det ut. Både ulligt och gulligt. 

Här finns en länk till Hélène Magnússons hemsida. Om Äskhults by kan man läsa här. Och slutligen Hamra gård, som är länkad till här.