Kategoriarkiv: siden

Färglabb

Idag blev det ingen sovmorgon! 

Tidigare hade jag fått en inbjudan på face book till The Craft Lab, och nu skulle det bli av! Så det var bara att stiga upp och åka in till ”stan”, där vi samlades c:a 10 personer hemma hos Petra Holmberg. Vi skulle få pröva på eco-dyeing och slow crafting. Petra berättade om hur vi skulle göra, visade oss materialet och så satte vi igång. 

Vi fick varsina tre tygprover av siden, och det fanns många olika färgämnen att välja på: lökskal, rödkål, granatäppelskal, gurkmeja, järnspikar m.m. Vi gjorde små paket av våra tygbitar och färgämnen. Det gick så fort att jag bara hann ta en bild: lökskal, torkad rödkål och två stora järnspikar.

  
Mina paket såg ut så här.  

 

Förutom järnspikspaketet är det ett mindre med svartris, gurkmeja och lökskal och ett runt med blåbär, hallon och rödlök.

De små paketen fick vi lägga i en gryta med kokande vatten, som dessutom hade tre tepåsar i som betning. De fick koka en timme ungefär.

  
Och resultaten kommer här:

  
Svartris, gurkmeja, skal av gul lök. Gillar de små prickarna av riset! 

  
Bär och rödlökskal.

  
Spikar, rödkål, blandade lökskal. Här var jag lite otålig. Om jag hade väntat med att öppna paketet till i morgon hade säkert järnspikarnas svärta framträtt bättre. 

Roligt var det i alla fall, och förhoppningsvis blir det mer i höst. Håll utkik efter The Craft Lab! 

Flera färgningsexperiment

Jag fick en fasligt fin bukett för några veckor sedan, men skadad som jag är tänkte jag genast på om man skulle kunna färga med några blommorna i den, mörkröda dubbla anemoner och en gulgrön sort som jag inte vet vad den heter. Lyckades dock i alla fall hålla mig tills de vissnat lite. De torkade blommorna strödde jag sedan ut på ena hälften av en våt sidensjal. Sjalen var betad med alun och vinsten enligt anvisningar från boken Färgsvampar och svampfärgning av Hjördis Lundmark och Hans Marklund. 

  
Så vek jag ihop sjalen till fjärdedelsrutor, kavlade till den så den inte skulle vara så bucklig och la den i ett durkslag, som hängde i en kastrull över kokande vatten. Den fick ångas i 1 timme, med vändning efter halva tiden. Därefter lade jag den i press över natten. När jag hade sköljt bort växtresterna och torkat sjalen såg den ut så här:  

  Fin i och för sig men lite blek. Så jag slog upp lite lut i en skål och lade i den. Effekten var ögonblicklig, men jag bearbetade den ändå någon minut i två omgångar. När jag hade sköljt bort luten och torkat den såg den ut så här: 

  
Det gula hade blivit starkare i tonen och det rosa hade blivit grönt. 

Jag har också hackat lite rödkål och strött ut på en annan våt sjal, c:a centimeterstora bitar. Den sjalen rullade jag ihop till en liten rulle, stänkte på mer vatten och lade den in en plastpåse. Så fick den ligga på tvättbänken två dygn, men allt emellanåt fick den sig en omgång. Jag bankade på den, vred till den och tog till och med och daskade den i bänken riktigt ordentligt. Och på den behandlingen fick jag följande resultat:

  
Inte så pjåkigt faktiskt.

Kom just på att jag kanske ska ta och göra på samma sätt med den gulgröna? 

Lek med lökskal

Jag fortsatte med mina experiment.

De två sidenhalsdukarna jag inte blev så nöjd med (se närmast föregående inlägg) utsattes för nya prövningar, skal från röd lök och gul lök. 

Rödlöksskalen blötlade jag och kavlade, så de skulle vara lite mer samarbetsvilliga, innan jag lade ut dem på den blöta halsduken. Jag kavlade också till det hopvikta tygpaketet.

  

De gula lökskalen kramade jag sönder i småbitar och la ut i enkelt randmönster innan halsduken veks ihop. 

  

Sen var det dags att ånga de små paketen. De lades i ett durkslag över kokande vatten en timme var, med vändning efter halva tiden. När de var färdiga slog jag in dem i plastfolie och lät dem svalna i press till dagen efter. 

   

 

Halsduken med rödlöksskal fick en kraftig brun färg med fina toningar mot grönt. På fotot ser det rödare ut än i verkligheten. 

   

 

Och ränderna blev ungefär som jag tänkt mig på gullökskalsduken, med ett intressant mönster i närbild.

Så den här gången är jag nöjdare. 

Försök till eco-print

Jag får inte färga fler stora garnhärvor, har jag bestämt. Jag har helt enkelt inte plats för dem. Så nu har jag gått över till sidensjalar, för helt låta bli färgning går inte. Och då har jag också börjat titta mer på det här som kallas eco-print. Det innebär att man låter växternas färger göra avtryck på tyget direkt, oftast med ett ganska slumpmässigt resultat. För många betyder det också färgning med låga temperaturer och med mindre betmedel. Själv har jag bara börjat nosa i kanterna på det här området, och det blir allt lite hipp som happ. Det här inlägget handlar om mina senaste försök. 



Alla de här inläggen har haft eucalyptusblad som färggivare. Till att börja med gjorde jag iordning två plastburkar med varsin sjal med invikta blad, omvirade med garn. Dessa ställdes ovanpå varmvattenberedaren, och där blir det åtminstone 30 grader i färgbadet. De fick stå där en vecka drygt, men resultatet var ju inte mycket att ha, tycker jag i alla fall. Lite gulspräckligt, med negativa avtryck av bladen, konstigt nog, och lite andra färgstänk där det troligen har varit någon slags smuts på bladen. Det ena badet var en återanvändning av ett rabarberrotskok, det andra på vanligt kranvatten. 





Sen försökte jag färga en shiborivikning av en sjal, i ett efterbad. Det enda som blev lite roligt var avtrycken av spikarna som lades in i vecken. Jag hade köpt kopparspik, för jag ville ha en grön ton på märkena, men eftersom det var förkopprade järnspikar, blev det järnet som tog överhanden och avtrycket blev grått. Man kan se avtrycken efter plastklämmorna som höll ihop vecken. Färgbadet gjordes på de blad som tidigare legat invecklade i bad ovanpå beredaren, och det fanns mycket färg kvar som gick ut fint i tyget. Men när jag lät sjalen svalna i färgbadet gick färgen tillbaks till badet! En riktig missräkning. 



Tiil slut en bild en bild som lite grann förklarar vad man kan få. Här har jag lagt torkade eucalyptusblad i vecken på en sjal, vikt ihop den och sedan lagt den i ett durkslag. Sjalen har sedan ångats i durkslaget över kokande vatten i en timme, med vändning efter halva tiden. Den riktiga färgen är faktiskt starkare än bilden visar. Eftersom det inte finns något som helst betmedel här undrar jag hur härdig den har färgningen är. Men det får tiden utvisa. Man kan ju alltid färga om, förresten.