Kategoriarkiv: siden

Sjal med gallermönster

eco-print, järn, lökskal, siden, sjal, växtfärgning

Engångsgrillar har ett löst galler som man kan ta vara på. Jag har gjort en sjal med gallermönster. 

  
Här hänger den i solen och ser färggrann ut. På förstubron var det skuggigt, så bilden blev gråare, men här syns möntsret tydligare. 

  
 
Jag hade en sjal som var betad med alun sedan tidigare. Den vek jag på mitten och lade gallret där. Sedan vek jag resten av sjalen i motveck från mitten, så det blev lika på båda sidorna, och lade in lökskal i vecken. Allt detta placerades sedan i en ren långpanna och hett vatten hälldes på. Den gula färgen från lökskalen kom genast fram. 

  
  
Jag lade på en mindre form med en tyngd i, och så fick detta stå över natten. Dagen efter vecklade jag upp allt och det blev som syns på bilderna högst upp. Gult och gulbrunt från skalen, gulgrått där järnet påverkat det gula och gråsvart rutmönster där gallret legat emot. Inte så pjåkigt faktiskt. 

Idén till att använda galler har jag fått från den här fina bloggen, Textila inslag. 

En exklusiv sjal

annatto, eco-print, färgning, krapp, siden, sjal, svartris, tigeröga, växtfärgning

Jag köpte en bit sidentrikå på Simbra siden, Upplandsgatan i Stockholm, med tanke att göra mig en riktigt exklusiv sjal. Mjuk och fin kvalité minsann. Sedan gick jag länge och funderade på hur jag skulle göra, och till slut kom jag på det. 

  
Här är rullen jag gjorde. Först lade jag ut plastfolie på diskbänken, sedan strödde jag växtdelar på plasten och lade den våta sjalen på det, växtdelar på den bit av sjalen som då låg överst och till sist ett lager plastfolie. Sedan var det dags för hoprullning. Plasten tänkte jag skulle styra färgämnena lite så mönstret blev tydligare. På denna bild syns krapprötter och svartris. Jag rullade också en bit gammalt tyg runt hela rullen och snodde om med mattvarp, för att stabilisera det hela. Rullen lades i en plastlåda i ett gammalt bad av krapp, men det förstärkte jag med lite extra pulvriserad krapprot. Så ställde jag lådan på varmvattenberedaren och åkte bort. Efter en vecka tog jag ner lådan och kollade. Då hade det börja växa lite mögel men såg också ut som om färgningen tagit, så jag rullade upp allt och sköljde av. Och så här blev det! 

  
Här syns, uppifrån och neråt, spår efter torkade blommor av tigeröga som gett brungult, gula prickar av återanvända annattofrön, blåaktiga prickar av svartris och kantiga avtryck av krapprötterna, också återanvända. I sjalens kanter är det rött av krappbadet den låg i. Jag har inte försökt lägga växterna med skarpa anslutningar utan låtit gränserna flyta in i varandra med flit. Egentligen hade jag nog velat ha den röda kanten bredare och tydligare, men nu blev det inte så. 

  
Så här ser den ut på håll, upphängd i mitt fågelutfodringsträd. Silketrikån kom i form av ett rör, och det har jag behållit. Tanken är att sjalen ska läggas två varv runt halsen, när jag ska svassa omkring i den. 

  
Jag såg ju att det var mycket kraft kvar i badet och växtresterna, så dem lade jag in i en gammal strumpa och kokade ur igen i samma gamla bad. Sedan blev det två på varandra följande färgningar med mitt fina redgarn, betat i alun och vinsten och inte över 70 graders värme. Dessa färger blev väldigt fina tycker jag men de kan ju aldrig återskapas igen… 

I hantverksbutiker ser jag att sådana här exklusiva sjalar kan kosta över tusenlappen, så jag tänker mig att denna skulle kunna kosta lika mycket, och dessutom vara helt unik. Denna får jag inte spilla på. 

Färgning med blodamarant ’Oeschberg’

ättika, Björkaskelut, blodamarant, eco-print, färgning, siden, sjal, växtfärgning

Bland de färgörter jag odlade i somras var också blodamarant, en sort som heter ’Oeschberg’. Den ser ut så här.

  
Ganska lovande inte sant? På sensommaren plockade jag blad och vek in i en sidensjal. 

   
Så här såg det ut när jag gjorde iordning. Den tunna alunbetade blöta sjalen veks på mitten längsefter och så pillade jag in bladen emellan. Jag brukar kavla till det hela lite grann innan jag lindar t ex lindar upp tyget, eller knyter till det. Mest för att få ner volymen lite. Som ni ser har jag lindat sjalen på en bit plaströr av den där sorten man drar elledningar i. Och nertill i bilden ligger en liten bit armeringsjärn. När jag hade lindat sjalen färdigt och knytit fast den, stoppade jag järnbiten i röret och la det hela i vatten i en liten plastback från Clas Ohlson. I vattnet tillsatte jag ättika till pH 4. Röret höll ner det hela och påverkade förstås färgen också. Alltihop ställdes på varmvattenberedaren i en vecka tror jag, ingen anteckning om tiden… Och när jag tog upp det blev jag snopen: lite grått av järnet förstås men bara lite svaga gula tecken av bladen, nästan inget alls på den delen som var längst in på rullen. 

Lite förargad lade jag undan sjalen några veckor. Men senare tog jag fram den, satte på handskar och bearbetade den i bad av björkasklut, pH c:a 11. Och effekten var nästan ögonblicklig, det svagt gula djupnade och kom fram på ett härligt vis! 

  
  
Även det grå tycktes bli förstärkt, och bladmönstret avtecknade sig fint. Så den sjalen fick vara med på utställningen. 

Blodamarant får mörkröda ”tofsar” till blommor, och jag färgade små garnhärvor med dem, men det har jag inte fotat tydligen. Garnet var betat med alun och vinsten, och färgen blev gulvit, inte så vidare värst intressant. De härvor som fick ligga kvar i färgbadet med tillsats av ättika drog mot rosa efter 30 minuter. Undrar vad som händar om jag låter dem bada i lut? 

Vau på bomull

bomull, siden, sjal, vau, växtfärgning

När jag färgade några härvor ullgarn med vau märkte jag att ombindningarna av mattvarp blev lika gula som ullgarnet. Så det måste jag testa i större skala tänkte jag. Sagt och gjort. 

  
Det blev den här gamla kanske hundraåriga farfarströjan – ett auktionsfynd – som utsattes för det testet. Jag fyllde min 10-litersgryta helt med vaublad och kokade ur färgen som vanligt. Sen tillsatte jag alun, hela 30 gr eftersom bomull ju är mer svårfärgat, och lät det hela stormkoka en timme. Det visade sig bli bra effekt på det koket. Sidensjalen är färgad i efterbadet. Den var alunbetad innan och fick bara småsjuda till högst 80 grader. 

Vau är verkligen en växt jag kan rekommendera om man vill färga gult eller blandningar med gult. Det blir en klar gul färg med lite grönstick. Den är lätt att odla och omtyckt av bin och humlor. Jag klippte rätt hårt i den när jag skulle fylla tvättgrytan och färga sju härvor ullgarn, men några veckor efteråt hade det brutit nya blad. Jag vet inte om den övervintrar, men fröna gör det helt säkert. Förra året la jag en gammal blomställning i pallkragen och det kom upp massor av små små plantor som jag inte alls behövt fjäska för. De har växt övermåttan ändå. I år har jag tagit in fröställningar för torkning och tillvaratagande av frön. Mina första frön köpte jag från Impecta.