Kategoriarkiv: safflor

Färgodlingarna: utvärdering

blodamarant, krapp, safflor, tigeröga, vau, växtfärgning

Denna sommar har jag alltså gett mig in på att odla en del av mina färgväxter själv. Jag har skrivit lite om det tidigare så skrolla neråt och läs om det. 

  
Här har vi en skörd av blodamarant och tigeröga. Blodamarant ska få ett eget inlägg om några veckor, när jag fått hem en sjal som nu är på utställning. Tigeröga – de brungula blommorna – ger en mättad gul färg, som kan manipuleras med lut eller kopparskrotvatten. Det blev väldigt många blommor, så jag har torkat för att se hur det fungerar att färga med dem då. De torkade blommorna ser ut så här. 

  
En annan växt jag odlade var safflor. Den ser ut lite som en tistel, med spetsiga vassa bladspetsar och blommor sittade i en grön boll av blad. Det är bara en liten orangefärgad tofs som sticker upp. Jag fick skära upp bladbollen och plocka ut den lilla tofsen. 

  
Av mina åtta safflorplantor fick jag ihop c:a 4 gr blomblad, inte särskilt mycket. Jag har inte nänts använda det utan tänker odla mer nästa sommar. 

  
Det är lätt att förstå att det användes för att dryga ut saffran, men det finns ingen som helst arom av den kryddan i det här. 

  
Krappen som såg så ämlig ut i början har tagit sig fint, och skulle nog helt kunna övermanna de små jordgubbarna. Men den får stå på tillväxt några år till, så rötterna blir tjocka och fina. 

  
Och jag kommer inte att ha något som helst problem med vauen heller. Här finns redan små fröplantor, om nu inte dessa bladrosetter övervintrar. Jag har dessutom sparat frö från den. 

Vejden får vi ser hur det blir med. Även detta år blev det misslyckad färgning. Det verkar som om jag måste göra en sådan där stinkande urinkyp i alla fall… 

Sett på stan 2

färgning, kimono, safflor, shibori, siden, tie-and-dye

Stan och stan, jag var onekligen inomhus, på Östasiatiska museet. Där har Petra Holmberg gjort ett litet hörn med shibori-tema, som jag ville se. Det är både foton och målningar och några plagg. Mina foton är tagna genom glas, så det är lite extra ljuseffekter där ni får lov att tänka bort. 

  
Den här kimonon är tillverkad i början av 1900-talet, av tuskaftsvävt sidentyg. 

  
En närbild av mönstret. Om jag förstår rätt är den gjord så här: varptrådarna har färgats gulbeiga men i regelbundna grupper sparats vita. Det finns smala röda ränder i varpen, som är färgade i partier. Vissa av trådarna i de vita partierna har dessutom färgats med svart (eller mörkblått) och rött. Inslaget är också uppdelat i gulbeige och vitt samt med svarta eller röda trådar. Det är inte gjort i en handvändning detta. Himla massa reservage och trådar att hålla reda på. Men det blev vackert. 

  
Nästa bild visar två kimonos av siden, den till vänster vävd i tuskaft och den till höger vävd med strukturmönster. De är gjorda vid 1900-talets början och avsedda till underkimonos. Den röda färgen tros komma från safflor, och då har det väl gått åt minst en hel åker. Man får ju bara en liten nypa per blomma. Den vänstra har ett utsparat mönster av solfjädrar, och mellanrummen är fyllda med omknytningsmönster. Till den högra har tyget veckats och sedan blockerats från färg med klotsar. 

  
Till sist ett mönster som nog är möjligt att utföra även för mig. 

  
Det är cirklar som dragits ihop och doppats i olika färgbad. Mellanrummet har sedan målats med en bottenfärg. Kvalitén är sidencrêpe och den tros vara tillverkad på tidigt 1800-tal. 

Mina färgodlingar

blodamarant, färgning, krapp, safflor, tagetes, tigeröga, vau, växtfärgning, vejde

Nu när det äntligen blivit varmt, börjar det se lite bättre ut i pallkragarna. I år har jag specialiserat mig på att odla färgväxter.

  
Först ut är tagetes, sorten ’Favourite Red’, från Impecta. Den blommar fint och rikligt, och jag knipsar av blommorna allteftersom. Jag har inte gjort någon färgning än, men gjorde ett avkok i kväll, som ser bra ut. Ni ska också få veta hur det går så småningom. 

  
Nästa bild visar safflor, Carthamus tinctorius. Den sticks med bladspetsarna. Det är blommorna man färgar med så jag klipper av och torkar. Det är en riktigt gammal färgväxt som ger gula till gulröda färger, och även kan användas som förfalskning av saffran. Men här behövs det många fler gula tofsar om det ska bli nåt. 

  
I nästa pallkrage har jag blodamarant, sorten ’Oeschberg’, frön från Impecta. Den är ett riktigt experiment. Växter liknande den lär ha använts av hopi-indianerna i Nordamerika, och jag är inte alls säker på att det är rätt sort. Ganska snart vet jag. 

  
Sedan har vi tigeröga, Coreopsis tinctoria. Frön har jag köpt från Wild Colours i England, liksom safflorfröna. Här är det också blommorna man knipsar av och använder. Oprövat än så länge. 

  
Så kommer vi till färgresedan, Reseda luteola, som också kallas vau och är en mycket gammal färgväxt. Den trivs mycket bra och håller nästan på och sliter sig från pallkragen. Bra dragväxt för bin är den också, har jag sett. Fröna hade jag sen förr men den finns på Impecta tror jag. Jag har färgat med den förr och den ger klara gula färger. Så bra att jag hittade en massa ofärgat ullgarn i förrådet häromveckan! Men jag skulle ha haft min stora kittel här. 

  
Så kommer vi då till sorgebarnet, krappen. Det var åtta frön i påsen från Wild colours, och som ni ser är det tre-fyra som har kommit upp. Å andra sidan är det här en växt för långa tidsperspektiv: det är rötterna man färgar med och de bör vara minst tre år gamla innan de skördas. Så det här får jag komplettera nästa sommar. Det blir en fin röd färg och på latin heter den Rubia tinctoria. En av de mest använda färgväxterna i världen innan syntetfärgerna kom. 

Jag har sått vejde också, i en rabatt som skall grävas om helt, så där står den och trängs med diverse ogräs och är inget fin att visa upp. Där hade jag egna frön. Det är en av de få växter som ger blå färg, men hittills har jag inte lyckats med det. Den ska jäsas och grejas med. Isatis tinctoria på latin, är en mycket gammal färgväxt och finns faktiskt sparsamt vildväxande i Sverige. 

Länkar: Wild Colours och Impecta.