Kategoriarkiv: Resor

Resa i Wales 3

Vävstolar hade man också på museet, flera olika sorter. Det var ett förskräckligt oväsen när dom kördes! På väggen bakom ser man något som liknar kulramar. Det är en utbytbar mekanism som användes för mönstervävning. Jag tippar att det är en princip liknande jacquardvävning.

20130604-214019.jpg

Och såna här tyger vävde dom!

20130604-205928.jpg

En av specialiteterna på detta väveri var tunna ylleschalar. Schalarna hade en särskild eftertraktad finish, och för att de skulle få den använde man dessa pressar. I den ena kunde man värma schalarna när de låg i pressen, och i den andra fick schalarna långsamt svalna av.

20130604-210503.jpg

En annan specialite var tunna flanellskjortor av ylle, där tyget inte bara vävdes på fabriken. Man hade också tillverkning av färdiga plagg, som såg ut så här.

20130604-210720.jpg

Nästa bild är tagen utanför fabrikslokalen. Här ser man dels den stora ram som det beredda ylletyget spändes upp i för torkning. Fältet den står på var en gång i tiden alldeles full med sådana ramar, och ladan i bakgrunden användes när det behövdes regnskydd. Krokarna tyget spändes på kallas ’tenter hooks’, och det gav upphov till ett talesätt. Om någon var nervös och spänd sades den personen vara ’on the tenter hooks’.

20130604-211424.jpg

Bredvid museibyggnaden fanns ett mindre väveri, som producerade vävar till olika museibutiker och liknande. Där hade man byggt en brygga där man kunde gå och titta ner på hur de anställda arbetade. Här är en bild på en man som knyter fast den nya varpen i en gammal med samma solvning.

20130604-211836.jpg

Och en sann berättelse ur livet!

20130604-211950.jpg

Lite souvenirgarn måste man ju också ha!

20130604-212723.jpg

Resa i Wales 2

I Wales går det upp och ner. Hela Wales är fullt med kullar, och man förstår att det är knepigt med jordbruk, men lätt att ha får. Överallt är det får, för det mesta vita får eller vita får med svarta ben och huvuden. Lamm hade dom också. Dom branta kullarna gjorde att man ibland fick se fåren liksom underifrån. När vi körde över en bergskedja som var ganska hög och mest påminde om svenska lågfjäll, vad tror ni vi såg uppe på branterna? Just det, får – ulliga små bollar.

Alla dessa får gav och ger en hel del ull, som togs till vara i mindre verkstäder över hela landet. De flesta är stängda nu, men en finns kvar, National Wool Museum i Dre-Fach Felindre. Dit styrde vi kosan.

Det är ett gammalt spinneri och väveri som anlades vid floden Teifi. Under 1800-talet var det en blomstrande verksamhet, men från 1920-talet ungefär gick det neråt. Så småningom lades verksamheten ner totalt, men huset fanns kvar, med en del maskiner. Så kunde man ta hand om det och rusta upp det, tills det öppnades igen 2004.

Här finns cafe och butik, men framför allt finns det maskiner och personal som kan köra maskinerna och berätta om dem.

Efter sortering och tvätt ska ullen luckras upp i en plysmaskin, en ”Willower” med järnspikar på en vals som delar upp fällen. Den kallades också för ”Devil”. Åtminstone en man blev av med sin hand i den apparaten.

20130530-211906.jpg

Därefter läggs ullen i ett kardverk.

20130601-205421.jpg

Här fanns det två kardverk efter varann, och på slutet kom det ut förgarn som rullades upp på stora rullar. Genom ett hål i taket skickades de upp på övervåningen där spinnmaskinerna stod. De såg ut så här, och kallades för ”spinning jack”. Den räckte längs hela rummet som ni ser, och förr i tiden stod det en rad till utefter väggen mittemot.

20130602-213143.jpg

Längst bort i bild ser man rullarna med förgarn. Garnet går framåt till blå koner, som sitter på en ställning, som går på hjul. När konerna förs framåt, släpps förgarnet med. Då lämplig längd dragits ut, sätts konerna i rotation. Varje gång förgarnet ”trillar av” spetsen på konen, får det ett varv i snodden, ungefär som när man spinner på långrock. Och det går jättefort! Så förs konerna framåt, och garnet rullas upp på dem.

Det kommer mer i nästa inlägg på bloggen. Här slutar jag med intressanta fakta om vad som finns i en fäll:

20130602-214131.jpg

När man gjort en resa…

Vi har rest runt i Wales, mannen och jag. Här kommer det första i en serie inlägg från resan.
I utkanten av Cardiff ligger St Fagans, ett friluftsmuseum byggt efter samma ide som Skansen, med gamla ditflyttade hus. Där fanns bl.a. detta hus med utrustning för att förädla fårull.

20130514-190758.jpg

Huset byggdes 1760 och flyttades till museet 1952. På ursprungsplatsen användes det först för beredning av den egna ullen, senare blev det en liten fabrik för produktion till avsalu.
I källaren fanns våtavdelningen med tvätt och färgning, anordning för att stampa det färdiga tyget och vattenhjulet som drev det hela. Tyvärr kom jag inte in dit. Men på övre plan fanns två rum med intressanta maskiner.

20130514-191704.jpg

I bakre delen av rummet ser vi ett kardverk och framför det en spinnmaskin, närmare bestämt en ”spinning jack”. Båda i arbete med rosa ull, även om dom stod stilla just när vi kom. På andra sidan satt denne man, fullt sysselsatt.

20130514-192047.jpg

Man skulle kunna tro att han spinner på långrock, men så var inte fallet. Han tillverkar spolar till inslag.

20130514-192238.jpg

Och så här såg vävstolen ut, en stabil grej med ryckverk. Jag tror att produktionen fanns till salu i butiken.
Den ulliga resan går vidare i nästa inlägg.