Stockholms läns hemslöjdsförening hade kurs i mola-teknik i lördags och jag var med. Det är en sorts inverterad applikation som kvinnorna i indianstammen Kuna i Panama har utvecklat till en helt eget uttryck. Molas används till dräkten de bär, två snarlika paneler som monteras på blusarnas fram-och baksidor. Kursen leddes av Tomas Woodski. Han fick syn på mola-broderierna helt apropå i en utställning i Toronto och blev fast. Så småningom tog han sig till Panama och fick direktkontakt med brodöserna där, och fick veta hur man ska göra. 

Jag hade köpt tunna bomullstyger på Ohlssons tyger, men de var faktiskt lite för tjocka. De tyger Tomas hade köpt på plats och hade med sig var tunnare, en slags poplinkvalité av bomull-polyester blandat. Nu tog jag mina tyger i alla fall och tråcklade ihop tre lager till att börja med. 

  
Tomas hade också med sig ”riktiga” molas, och det var det här motivet som jag fastnade lite för. 

  
Grejen är alltså att man ”klipper sig ner” genom lagren, i stället för att bygga på uppåt som man annars gör med applikationer. Här ovan är det ett gulvitt tyg överst, sedan ett svart och längst ner ett mer kritvitt tyg. 

  
Här har jag tagit mig ner till det understa, rosa tyglagret. Man klipper alltså upp och viker in traskanterna, som sedan sys fast. Det svåra är att bedöma hur mycket som ska klippas bort första gången, tyckte jag i alla fall. Jag tänkte också att det skulle vara enklare att jobba med raka kanter, men kanske rundade former hade varit bättre. Slutresultatet blev så här, som nedan. 

  
Bilden är tagen hemma i ett annat ljus, därav de förändrade färgerna. Egentligen tyckte jag der var rätt kul, även om det var pilligt. Jag ska nog vända den och jobba med det rosa som rätsida, och prova på lite böjda linjer. Men jag har långt kvar till det här…. 

  
Som synes är det ”tillåtet” att lägga på bitar av tyg ovanpå det översta lagret och sedan klippa i det. Det går också bra att peta in en tygbit mellan de lager man har eller att brodera på vissa partier. 

Ursprunget till dessa mönster finns i den kroppsbemålning indianstammen gjorde förr-i-världen. Sedan kom missionärerna med kläder och bomullstyger. De äldsta mönstren har en mer geometrisk form, med symboliska uttryck, men numera är det omvärlden som omtolkas och avbildas. Molas är fortfarande mycket viktiga för Kuna-indianernas självuppfattning och intregitet. Tomas berättade som exempel att när skoluniform med collegetröja infördes, klipptes tröjan upp i ett mola-mönster. Det är enbart kvinnor som syr, och det finns en marknad även för turistförsäljning och konstsamlare, vilket ger en liten inkomst. 

Mer om molas ser du här på wikipedia med fina bilder,  här och här. Det finns ännu mer på nätet. Kom bara ihåg att skriva molas med s när du ska söka.