2012 var det en stor hemslöjdsutställning på Liljevalchs konsthall i Stockholm. Allmänheten bjöds in att göra ett ”löv”, i valfri teknik, som sedan visades som en del av den utställningen, med namnet ”Ser du löven för alla träd?” Jag har återanvänt figurerna jag gjorde då men idag hittat på en helt ny historia till dem. Tyvärr är jag en dålig fotograf och ännu sämre redigerare, men skoj har jag haft. Månadens tema Saga var ett roligt men knepigt tema, men det ska inte vara lätt alla gånger.
Sagan om trollet och spindeln som rymde.
– Nej, sa trollet, nu är jag trött på att sitta i det här förrådet!
– Ja, det är ju jättetråkigt här, sa spindeln. Tacka vet jag på utställningen, där fanns det massor av trevliga spindlar att prata med om nätterna. Både i träden och i hörnen på huset. Här verkar det ju bara finnas någon spindel i badrummet här bredvid ibland.
– En del av de andra trollen där var faktiskt också trevliga, men dom verkar ha flyttat väldigt långt bort nu. Men jag har en idé: tänk om vi skulle ta och rymma?
– Jättebra idé! Jag sitter inte fast så hårt, det ska nog gå att slita sig lös.
– Ja, mig har hon satt fast med bara tre spikar. Hoppas jag inte sliter sönder byxorna.
– Lite läskigt det här ändå. Tänk om dom ser oss!
– Äsch, sa spindeln. Kom nu bara. Dom där två sitter bara och glor på sina apparater. Något slags världsomspännande nät, som dom säger. Jag fattar inte ett dyft av det.
– Åh så skönt med riktig sand under fötterna!
– Ja-a. Men den här människan har då ingen ordning på sin terass, myrlejonhålor och gräs och ogräs. Usch!
– Men jag hör hur det susar i träden där om hörnet. Kom nu! sa trollet.
– Här vill jag bo. Det finns ju massor av hallon här som hon inte har plockat. Och jag är så hungrig!
– Nej, det här stället är alldeles för farligt, sa spindeln. Det kommer säkert en massa fåglar och vill hacka på oss om vi stannar här.
– Ja om du säger det så. Men jag tänker i alla fall smyga tillbaks hit i natt och äta, vad du än säger.
– Då får du allt se upp för alla katter som finns här!
– Åh vilken härlig gammal tall! sa spindeln.
– Ja, den tar vi och klättrar upp i. Så kan vi sitta precis som förr och titta ner på alla som går förbi.
– Säkert finns det någon trevlig spindel där uppe som kan berätta för oss om den här platsen.
– Ja det tror jag nog. Men finns det något mer troll?
