To weave a scarf and dye with cocheneal
(långt inlägg med många bilder)
Så bra att det äntligen blev en regnig dag, så man kunde vara inne och färga!
Jag vävde en halsduk för några veckor sedan.
Varp: redgarn från förrådet, många år gammalt. Inslag: Mini Alpacka från Sandnes garn. Sked: 45/10, med två trådar av varpen i både solv och rör. Det blev en väldigt mjuk och behaglig kvalité.
Warp: Swedish ’redgarn’ old, from stash, weft: knitting yarn, Mini Alpacka from Sandnes.
Halsduken veks på längden i fyra delar och sedan letade jag reda på något som kunde duga som mall. Det blev ett lock till en sockerskål. Formen markerades med hjälp av knappnålar och så sydde jag med lingarn, både förstygn och efterstygn, både i enkla och dubbla varv, och drog åt ordentligt. Man skulle kunnat pressa halsduken i fasta veck och markerat de runda formerna mer precist, men jag valde bort det. Jag ville ha det lite ojämnt.
The scarf was folded in four, the templates drawn and sewn with linen yarn and pulled tight.
När allt syende och hopdragande var färdigt såg det ut så här.
Då letade jag reda på koschenillen jag köpte i Mexico för några år sedan.
The cocheneal was bought in Mexico some years ago.
Den gamla brevvågen kom till pass!
Koschenillen maldes med kavel i en plastpåse.
Mitt färglab ser ut så här, i tvättstugan helt enkelt. Receptet kom från den gamla boken Exotiska växtfärger av Gunnel Edenholm. Schalen vägde 130 gr, men jag bestämde mig för ett recept anpassat för 100 gr garn, 10 gr koschenill och 20 gr alun. Jag gjorde ingen förbehandling av halsduken utan tillsatte alunet direkt i färgbadet, dock före halsduken.
I used 10 gr cocheneal and 20 gr alum to a scarf weighing 130 gr.
Förutom det knutna mönstret ville jag ha en färggradering, så jag gjorde det här arrangemanget med en pinne. Den uppmätta mängden färg hade jag då delat i två lika stora halvor och färgade hela schalen först i en svagare lösning. Därefter fick delar av garnet hänga ner i ett starkare färgbad.
När jag skulle ta upp alla syningar blev jag först väldigt bekymrad, eftersom det inte verkade som om reservaget hade fungerat, utan schalen hade blivit genomfärgad. Men nu när den är tvättad och pressad, kan jag nog säga att resultatet blev nästan som tänkt. Om jag inte hade låtit schalen ligga och bli genomblöt före färgningen kanske det hade blivit bättre kontraster i mönstret. Det spelar säkert också roll att schalen är mjuk och lös i väven. Graderingen blev dock inte särskilt tydlig.
Efterbadet var starkt så jag utnyttjade det till färgning av tre 100 grams härvor av Järbo garn, tvåtrådigt. De två mörka är faktiskt färgade var för sig. De är inte färgade på vitt garn utan överfärgningar av tidigare misslyckaden. På tvären ligger några små härvor redgarn. Jag brukar göra så, och tänker mig att använda det garnet till broderi någon gång framöver.
After dyeing the scarf I used the bath for dyeing three skeins of wollen yarn, two-ply from Järbo. The darker ones are over dyed earlier unsuccessful dyeings.
Utvärdering:
Jag blev fullständigt överraskad av den uttalat violetta färgtonen! Jag har ju färgat med koschenill förr, och förväntade mig en stark blåröd färg med mer dragning åt det röda. Noga taget är den här färgen inte riktigt i min smak…
Kanske det finns olika stammar av koschenill-löss som ger olika toner? Kanske stockholmsvattnet ger färgen en annan anstrykning? Kan det vara alunet? Hur blir det nu om jag gör en färgning med tillsats av tennsalt, som ju kan styra färgen åt det mer briljant klarröda? Vad ska jag göra med den här mängden violett garn?
Men så är det: ju fler färgningar man gör, desto fler erfarenheter gör man!
Evaluation: I was surprised by the mauve colour, having dyed with cocheneal before. Maybe there are different tribes from cocheneal-bugs? Was it the water? The alum? Anyhow – this was another experience.
