Kategoriarkiv: fibrer

Ett osynligt djur

28 maj, 2020broderi, fibrer, tyg, ullgarnLillemor Larsson-Haga

Abstract in English below.

Sådär. Nu är bidraget till Västra Götalandsregionens slöjdprojekt klart. Klicka på bilden för större version!

Inbjudan att vara med gick ut när det gått några veckor på coronakarantänen, och det stod klart att folk kunde behöva något roligt att sysselsätta tankar och fingrar med. Temat var Djur och odjur, tekniken skulle vara någon form av broderi, och när man anmälde sitt intresse fick man en lapp vitt ylletyg av en viss storlek. Sen var det bara att sätta igång.

Det tog ett tag innan inspirationen rann till men så kom jag att tänka på Olle Adolphssons visa om Okända djur, som jag brukar sjunga för mig själv ibland. Ännu efter typ 50 år eller när det nu var den spelades i radio. Så det är en vers därifrån jag försöker visualisera. Versen är skriven/broderad med efterstygn i moulinégarn, och vanten sydd med kedjestygn i ullgarn.

Det har visst delats ut mer än 800 lappar, som nu på något sätt ska monteras ihop av slöjdkonsulenterna där i Västra Götaland. Ska bli kul att se vad det blir!

This is my contribution to a project, initiated by ”slöjdkonsulenterna” in the western part of Sweden. A ”slöjdkonsulent” is a person paid by the region’s council to promote ”slöjd” in every way. ”Slöjd” isn’t exactly like craft, it’s more like ”I need a jacket. I knit one”. Or whatever technique.

The title of the project was, in English, Animal or Beast. The recommended technique was embroidery, and when submitting you received a piece of wollen cloth in the size recommended. The project runs to the end of June, I think, and it was launched as a means of helping people get over the trials with covid-19.

I was inspired by a song, written in a nursery rime style on unknown animals. The verse I opted is about a little fellow living in the forests. If you loose your mitten in the forest, he makes his abode in the thumb and, during the winter, slowly eats the mitten away and looses his dwelling.

More than 800 people submitted to the project. When finished, the embroideries are sent back and will be mounted into something bigger, later to be exhibited.

Ett sommarminne

18 oktober, 2019fiber art, fibrer, halm, halmkrona, hembygdsgård, hemslöjd, konst, Per Backman, skulptur, trådar, utställningLillemor Larsson-Haga

Abstract in English below.

I somras besökte jag Matsgården i Östbjörka by utanför Rättvik. Det är en fin gammal gård, som är öppen och visas på sommaren, men man måste kolla upp öppettiderna ordentligt. De brukar dessutom ha kortare temautställningar, olika varje sommar. Denna gång var det Per Backman som ställde ut sina halmkronor. Han är konstnär med halmkronor som sitt medium och jobbar i Leksands kulturförvaltning på halvtid för sin försörjning. Som det så ofta måste vara dessvärre.

Kronorna visades i ett oinrett vindsrum på övre plan, och som de sköra konstverk de är hängde de högt och lite svårfotograferat. Jag har gjort så gott jag kunnat. De kommer här i ett bildsvep. Förutom halm och garn har Backman använt ägg, ulltussar, papper och kläde i sina luftiga skulpturer. Han lägger också tankemöda på att konstruera nya geometriska figurer att arbeta efter.

Last summer I visited an old farm in Rättvik, nowadays functioning as an open air museum. They usually also show additional exhibitions, and this year the straw artist Per Backman was invited to show his objects. He follows an old tradition of making straw decorations hangning from the roof at festive occasions, used in rural environments in Scandinavia and also, I think, in other parts of Europe. He has developed the technique though, and added further elements and shapes of design.

En sista om repslagning

18 september, 2019Brunskogs hembygdsgård, fibrer, Gammelvala, hembygdsgård, rep, repslagningLillemor Larsson-Haga

Abstract in English below.

I somras var jag till Gammelvala, ett evenemang som anordnas av Brunskogs hembygdsförening i deras hembygdsgård i närheten av Brunskogs kyrka, Värmland. Ett utflyktsmål jag varmt kan rekommendera. Under en vecka i juli ordnas massor av aktiviteter där äldre och riktigt gamla föremål och tekniker visas. Jag tror Gammelvala betyder Gamla världen, men riktigt säker är jag inte. Men i alla fall, de visar repslagning där också.

Deras repslagarbana ser ut så här i ena änden –

– och så här i andra. Den har alltså ett ”tvinnaträ” som är fast förankrat i marken och i andra änden en vev som sitter på släde. Den änden är då rörlig och kan anpassa sig efter hur repet förkortas allteftersom det slås ihop. Det var en ganska lång bana, så den som tvinnade garnen fick veva en himla massa varv innan det blev dags för hopslagning.

Huvudet som användes var mer avlångt än det jag sett förr, och hade två rejäla handtag som stack ut som horn. Men annars såg allt ut som jag var van vid från verksamheten på Skansen, där jag ibland är med och slår rep.
Fast här hade de ett rep som jag inte sett förr, ”Hästens favoritrep”, slaget av hö…

Med detta har jag nog rapporterat färdigt från repslagarfronten på ett tag.

This summer I visited an open air museum in Värmland, called Brunskogs hembygdsgård. Every summer they arrange a week where old artifacts and tecniques are shown. One of my interests is ropemaking, so I took some pictures of the tools they used when making ropes.

En enklare repslagning

9 september, 2019återvinning, fibrer, mattrasor, repslagning, utställningLillemor Larsson-Haga

Abstract in English below.

På trasmattsutställningen vid Alsters herrgård som jag kollade i somras fanns den här behändiga apparaten till hands för den som ville pröva på lite enklare repslagning. Nere på foten ligger en av de viktigare tillbehören, huvudet som används när de enskilda snoddarna ska bli till ett rep.

Detta må vara reklam, men det verkar som att man kan vända sig hit om man vill ha en likadan.

Det fanns en stor korg med trasnystan att välja bland och jag fastnade för den här kombinationen av färg och material. Det kanske inte syns riktigt men ett av tygerna är glansigt.

Till den här grejen hörde ingen käringsläde (se föregående blogginlägg) så jag fick använda en gubbhand.

Man vevar och vevar åt ett håll tills de olika trasorna fått lagom snodd. Sedan håller man huvudet mellan dem och styr, samtidigt som man vevar ännu mer och de olika delarna förenas på ett snyggt sätt.