På min födelsedag tog mannen mig till Artipelag så jag äntligen skulle få se utställningen med Lars Wallins kläder. Redan när vi kom till första parkeringsplatsen blev jag förvånad, för den var nästan full. Vi fick den sista platsen på parkeringen längre upp. Och utanför ingången stod två abbonerade bussar. Vi kom fram lagom till lunch, men det var jättelång kö. Folk överallt. Jag blev tvungen att fråga i kassan vad som stod på, var det en konferens eller nåt liknande? – Nej, blev svaret. Det är sista veckan på utställningen. Men så här har det varit varje dag hela hösten. 

Och när jag såg mej omkring såg jag kulturtanter, -kvinnor och -damer i alla åldrar. Det blev tydligt att det är vi kvinnor som bär upp museerna här i Sverige….

Utställningen var vacker och informativ, en tillbakablick på 25 års kreativitet. Det visades aftonklänningar, brudklänningar, scenkostymer och några något mer vanliga kläder. Dessutom visades många skisser och toiler, filmade intervjuer och några annorlunda designprojekt som den nya asken för Flora. Kläderna stod i ett slags montrar och skyddades delvis av ett svart nät, som det gick bra att studera dem genom men som inte gjorde det lättare att fotografera. Vackra draperingar, glittrande tyger, intressanta utformningar av ryggar, som det ju ofta struntas i. Mycket läckert att se även om det inte var något som skulle passat mig just. Här nedan kommer några få exempel. 

Och nu är det slut med den utställningen!