månadsarkiv: september 2019

En sista om repslagning

Abstract in English below.

I somras var jag till Gammelvala, ett evenemang som anordnas av Brunskogs hembygdsförening i deras hembygdsgård i närheten av Brunskogs kyrka, Värmland. Ett utflyktsmål jag varmt kan rekommendera. Under en vecka i juli ordnas massor av aktiviteter där äldre och riktigt gamla föremål och tekniker visas. Jag tror Gammelvala betyder Gamla världen, men riktigt säker är jag inte. Men i alla fall, de visar repslagning där också.


Deras repslagarbana ser ut så här i ena änden –


– och så här i andra. Den har alltså ett ”tvinnaträ” som är fast förankrat i marken och i andra änden en vev som sitter på släde. Den änden är då  rörlig och kan anpassa sig efter hur repet förkortas allteftersom det slås ihop. Det var en ganska lång bana, så den som tvinnade garnen fick veva en himla massa varv innan det blev dags för hopslagning.


Huvudet som användes var mer avlångt än det jag sett förr, och hade två rejäla handtag som stack ut som horn. Men annars såg allt ut som jag var van vid från verksamheten på Skansen, där jag ibland är med och slår rep.
Fast här hade de ett rep som jag inte sett förr, ”Hästens favoritrep”, slaget av hö…


Med detta har jag nog rapporterat färdigt från repslagarfronten på ett tag.

This summer I visited an open air museum in Värmland, called Brunskogs hembygdsgård. Every summer they arrange a week where old artifacts and tecniques are shown. One of my interests is ropemaking, so I took some pictures of the tools they used when making ropes.

En enklare repslagning

Abstract in English below.

På trasmattsutställningen vid Alsters herrgård som jag kollade i somras fanns den här behändiga apparaten till hands för den som ville pröva på lite enklare repslagning. Nere på foten ligger en av de viktigare tillbehören, huvudet som används när de enskilda snoddarna ska bli till ett rep.


Detta må vara reklam, men det verkar som att man kan vända sig hit om man vill ha en likadan.


Det fanns en stor korg med trasnystan att välja bland och jag fastnade för den här kombinationen av färg och material. Det kanske inte syns riktigt men ett av tygerna är glansigt.


Till den här grejen hörde ingen käringsläde (se föregående blogginlägg) så jag fick använda en gubbhand.


Man vevar och vevar åt ett håll tills de olika trasorna fått lagom snodd. Sedan håller man huvudet mellan dem och styr, samtidigt som man vevar ännu mer och de olika delarna förenas på ett snyggt sätt.


Det färdiga resultatet!


Lite mörk bild, jag vet….

This summer I visited an exhibition on rag rugs. There was a possibility for you to make your owm rag rope, and of course I had to try it!

Repslagning förr-i-världen

Abstract in English below.

På hembygdsgården Gammelstan i Ore tar man helt enkelt fram museiföremålen när det ska vara demonstration av repslagning.


Den här brädan plockades fram ur ladan och bands fast i en portöppning. På andra sidan ser den ut så här.


Dessa tillskurna träbitar, som går genom hål till andra sidan av brädan, och i vilka garnen som ska snos fästs, är rörligt monterade till det handtag som sitter längst till vänster. Anordningen kallas tvinnaträ.


I andra änden har vi käringen, där garnet vänder tillbaka till tvinnaträt. I det här fallet var det sisalgarn som användes, troligen gammalt garn från en lantbruksmaskin. När garnet slås blir det kortare, så käringen fungerar lite som en släde som kan dras med över marken.


Här vevas det för fulla muggar på andra sidan tvinnaträt! Många varv ska det vara.


När det är färdigvevat, slås garnerna ihop med hjälp av en löpare.


Det färdiga repet, med fint taglade ändar. Det köptes omedelbums av en person i publiken.

Here’s a line of photos, showing the making of a rope in an old fashioned way. This scen took place in a small open air museum in the county of Dalarna.