månadsarkiv: juni 2016

Avesta Art 1

fiber art, Helene Hortlund, lingarn, utställning, Verket

Det gamla järnverket i Avesta fick en annan inriktning för rätt många år sedan. Det blev omgjort till en utställningslokal för konst och omdöpt till Verket. Konstigt nog har jag inte varit där förut men igår blev det av. Vi stannade till på väg mellan stugan och Stockholm. 

Spåren efter den tidigare verksamheten är inte helt bortstädade. Golven är täckta av ojämna plattor av sten eller järn, eller av sand och grus. Belysningen är ibland nästan obefintlig; det är bara konstverken som belyses. Man får se sig för. Det är spännande att leta sig fram och ställas inför helt oförutsägbara installationer eller verk av alla de slag och tekniker. Historien om arbetet presenteras också i korta filmer och permanenta konstverk. 


Men här i bloggen visar jag ett par fiberkonstnärer. Först ut är Helene Hortlund, som ställer ut ett flertal skulpturer gjorda av stål, omvirade med lingarn. De enskilda verken har inga ledande titlar. Man får själv associera. 


Är det här en uppförstoring av något litet kalkdjur från ett korallrev? Eller är det något slags inkomplett förhistoriskt skelett? En närbild visar trådarnas färgövergångar och även strukturen som garnet ger. Dessutom verkar det som om konstnären målat ytan med någon slags lack.  


På ett annat ställe hänger vad som kan vara ett blodomlopp eller ett hjärta. 


Det är nödvändigt att ha gott om tid på sig, minst två timmar, om man ska ha en möjlighet att titta på alla verk. Utrymmet är stort och rätt svåröverskådligt. Förbered besöket lite på hemsidan, länk här.

Färga ullgarn med rödkål

rödkål, Ull, växtfärgning

Tidigare har jag gjort kallfärgning på siden med rödkål och på det sättet fått blå toner. Nu tänkte jag se hur det går om man färgar ullgarn på det ”vanliga sättet” med rödkål. Eftersom det inte är känt som ett bra sätt får man väl anta att någon någon gång i en forntid provat och inte blivit nöjd, annars skulle det väl vara etablerat som metod. Men man måste ju prova! 

”Vanliga sättet” innebär då förstås att man hackar växten och kokar ur färgen i en timme, silar ifrån och sedan håller färgvätskan varm (85 till 95 grader) med garn i en timme. Resultatet blev som nedan: 


Tyvärr är det inte rätt färgåtergivning här, i verkligheten är garnet grått med en svag lila ton. Vet inte riktigt vad jag ska tycka om det men jag förstår att man inte rekommenderar rödkål till färgning på det här viset. Ojämnt blev det dessutom. Garnet var betat med alun och vinsten. Antagligen är det dålig hållbarhet i färgen också…. 

Det garn jag ser på riktigt, som alltså har en gråare ton, kommer mig att tänka på färgnamnet gredelin, som inte är så vanligt nuförtiden. På franska heter det gris-de-laine, vilket betyder grått som lin. Det syftar på den lila ton man ibland kan skymta på den rötade lintågan, beroende på rötningsmetoden.  Ungefär så ser mitt garn ut egentligen. 

Färga med mattram

ättika, koppar, mattram, Ull, växtfärgning

I min mors rabatt växte mattram, så jag är väldigt glad över att ha dem i min rabatt nu. Fast dessa plantor kommer från en annan trädgård. Det är en gammal kulturväxt, som lätt sprider sig och kan vara lite ogräsaktig. Men småplantorna är lätta att känna igenom och lätta att ta bort. De har en speciell doft, som jag gillar men en del har svårt för. Den finns med i Jenny  Deans bok, som jag skrivit om tidigare, och det engelska namnet ’Feverfew’ berättar lite om vad man använde växten till i medicinalsammanhang: smärtstillande och febernersättande. Du kan läsa mer om växten här.


Enligt Jenny Dean kan man få en gul färg som grund, som sedan kan manipuleras vidare. Jag beslöt att offra de plantor som kommit upp spontant bredvid kompostlådan. De klipptes i bitar och lades i kastrullen. 


Sedan kokade jag ur färgen som vanligt, dvs kokning i en timme. Efter silning lade jag fyra småhärvor betade i alun och vinsten i det avsvalnade vattnet och höjde temperaturen. Jag strävar efter att hålla tempen mellan 85-95 grader. Efter en halvtimme hade garnet fått en fin men svag rent gul färg, så jag tänkte hjälpa till lite och hällde i en rejäl skvätt ättika. Antagligen skulle jag inte gjort det, för nu började färgen dra mot gulgrönt i stället. Och det gick det ju inte att göra något åt det sedan. En av härvorna nedan har alltså den färgen. Den andra lade jag i mitt kära kopparvatten och fick en dragning mot grönt. 


Men en erfarenhet rikare blev jag ju. 

Redo för kylan, när den kommer.

rätstickning, Stickning, syrafärger, Ull, vau, växtfärgning

Så här ungefär kommer jag att se ut i höst. 


Ett varv nu och ett varv då har fixat en ny halsduk åt mig. Mönstret är Veera Välimäkis Color affection. En i min stickjunta har stickat flera, så hon rekommenderade den. Men det är rätt många saker som är annorlunda mot originalmönstret. 

Till att börja med har jag använt ett annat garn än vad mönstret är skrivet för. Jag rotade i mina garnlådor och kom fram med detta: 


Egenfärgat redgarn. Det klargula är färgat med vau, kallas även färgreseda. De två andra är färgade med syrafärger, helt improviserat direkt i grytan. Turkos och gult som basfärger i det ena och mörkgrönt med lite andra toner i den andra. Jag har faktiskt bara strött pulver över och sedan klämt och vänt på garnet innan jag fixerade färgen med upphettning. Det var ett tag sedan så jag minns inte riktigt vad jag gjorde. Som regel brukar ju inte växtfärgat gifta sig så bra med syntetfärger, men det här klargula vaugarnet gick bra ihop med de andra tyckte jag. 

Här ligger halsduken i min häck som en kapsejsad drake… 
Eftersom redgarnet är så tunnt har jag använt det dubbelt, tagit en garnända från utsidan av nystanet och en från insidan. Men då har jag förstås inte fått samma fyllighet i garnet som om jag använt ett tvåtrådigt garn. Annars har jag i stort sett följt beskrivningen slaviskt, bortsett från att jag gjort kantökningarna med omslag istället för att sticka i föregående varvs maskas bakre båge (hängde ni med där?). Det har då förstås gett mig en rad med hål utefter kanterna men det är ju likadant hela vägen så jag låtsas att det hör till. Det var min stickkompis som rekommenderade den metoden för ökning. En himla massa maskor var det på varje varv mot slutet. 


Jag är nöjd själv i alla fall, och det är väl det viktigaste?

Sedan har jag ett nytt bildredigeringsprogram, som jag inte riktigt kommer överens med. Därför är det här inlägget tyngre än de brukar vara. Ber om ursäkt för det.