månadsarkiv: april 2016

Utflykter

broderi, Garde Robe, kläder, Linodlarföreningen Fransåker, museum, Sörmlands läns museum, Torekällberget, utställning

I lördags var jag på utflykt med föreningen Garde Robe. Första stoppet var i Torekällberget, ett friluftsmuseum i Södertälje. 


Där fick vi fika med kringla förstås, och sedan visning av miljöerna. Det finns både lands- och stadsmiljö, precis som det ska vara. Dessutom utställningslokaler inomhus med föremål och miljöer, bl a dessa strumpor. 


Allt skulle minsann tas vara på och lagas förr.

Sedan for vi till Nyköping och åt lunch, och därefter till Sörmlands länsmuseums föremålsarkiv. Där delades vi in i grupper och skrudades i heltäckande skyddsdräkt. Först visades vi runt i samlingarna, och tjänstemännen berättade och svarade på ett otal frågor. Därefter var det ”fri lek” en halvtimme. Här kommer ett litet urval av mina foton. 


Broderi runt framkanten på rock och väst på en 1700-talsdräkt för herre. 


Små fina skor för en 1800-talsdam. 


Pungtross och bälte med förgyllda plattor till Västra Vingåkers högtidsdräkt. Det gröna är ett förkläde av rask, ett glättat ylletyg. Pungtrossen hängde från midjan nästan nere vid fållen, var ofta trolovningsgåva och består i detta fall av ett fodral med kniv och gaffel med skulpterade handtag av ben, en liten rund silverdosa, ett nålhus och en sidenpåse med en silversked i. Det ringprydda handtaget till skeden sticker upp ur påsen. 


En väl använd korsett från 1800-talets slut (gissar jag). Maskinsydd i alla fall. 


En folklig klänning från ca 1830-40-tal. 

Mycket mer fanns det. Vi fick en visning av Nyköpinghus också och en busstur genom Nyköpings stad, men sen var det dags att fara hem. Heder och tack till dem som arrangerat denna utflykt.  

Söndagen drog jag med mannen på Vårrunda Odensala runt. Det ligger i trakterna runt Märsta, norr om Stockholm. Hantverkare och lokala matproducenter hade öppna hus och försäljning. Ni som ser en möjlighet att göra en sådan utflykt i er hemtrakt, ta den! Hantverkare av alla slag måste stödjas. Vi hann bara med en bråkdel. Längsta stoppet gjorde vi hos Linodlarföreningen Fransåker i deras lada. Lada är ett lite missvisande namn eftersom den gamla byggnaden gjorts i ordning till en snygg och väl fungerande verkstad för linberedning. Man kan hyra in sig där och få hjälp med beredning av sitt hemodlade lin. 


På bilden syns den mekaniska bråkan till höger, och det träfärgade skåpet i bakgrunden inrymmer skäkten. Häckla och spinna får man dock lov att göra för hand fortfarande. 

Det fanns ett litet utställningsskåp också och där hängde nåt som jag måste visa er. 


Flera miniatyrbroderier, sydda med en tråd över en trådkorsning. Det gröna är en avbild av ett kretskort som ni ser, i ungefär naturlig storlek. Otroligt! 

Utanför ”ladan” stod medlemmar i Sollentuna hembygsförening och slog rep. De hade tagit vara på en kugghjulsmekanism som fanns bevarad i deras samling och byggt kompletterande träställningar till den. 



Det blev mycket roligt att se den helgen! 

Länkar: föreningen Garde Robe, Torekällberget och Sörmlands museum. Linodlarföreningen Fransåker nås på 076-052 26 63. 

Tropenmuseum i Amsterdam

folkkonst, indigo, kläder, museum, tie-and-dye, tygtryck

Holland har en lång historia av handel med länder i andra delar av världen ända sedan 1600-talet när det Ostindiska kompaniet startade där. Man köpte kryddor i Indonesien och Indien, tyger i Indien, slavar i Västafrika och fraktade dessa varor både hem och till andra delar av världen. Och många andra saker också för den delen. Samtidigt kom man i kontakt med andra kulturer. På Tropenmuseum (typ Tropiska museet tror jag) visas en hel massa föremål upp. Numera dessutom med en modern syn på vad detta kulturutbyte men också kulturimperialism fört med sigav både ont och gott. Det jag kommer att visa här är bara ett urval baserat på mitt enögda textilperspektiv…  Det fanns inte så mycket av den här varan för övrigt men desto mer av träsnideri. Många av fotona har tagits genom glasrutor, därav konstiga reflexer.  

   
   
Dessa trasiga små lappar anges vara de äldsta tyger som museet har. De är alla tryckta bomullstyger från Indien, och de beräknas vara tillverkade under sen europeisk medeltid. Det här är alltså inte handelsvaror utan insamlat på annat sätt. Det fanns också en mekanik där man kunde trycka fram andra exempel på textilier, men dels var det sparsamt belyst, dels gick det lite för fort för att fotograferas. Som gammal museiman måste man ju respektera försiktighetsåtgärderna! 

  
I ”afrikanska” avdelningen visas dessa imponerande kläder för kvinnor. Dessutom spelas en film utan ljud om hur tyget till vänster tillverkats. Först får man se kunden diskutera mönstret med den manlige färgaren. Sedan ser man hur han på det vita tyget ritar upp konturerna till de stora spetsovalerna med hjälp av en kartongmall. Så är det dags att knyta för och reservera de små vita fyrkanterna mellan spetsovalerna. När det är gjort doppas tyget i ett gult färgbad. Det framgick tyvärr inte vad som gav den gula färgen. Därefter dras spetsovalerna till och reserveras genom att lindas om med breda band, innan tyget doppas ner i vad som såg ut som ett indigobad. Sedan är det en himla massa knutar som ska tas upp, och för att det ska gå lite fortare, arbetar man med rakblad och skär bort tråden. Till slut fuktas tyget och bankas med stora träklubbor för att få en blank yta. 

I en annan monter visas tyger av äldre tillverkning, både ”mud cloth” och indigofärgade. Jag vet inte vad det är med den här mönstertypen som fångar mig så helt. Jag blir alldeles vansinnigt hagalen. Dels ett mycket strikt och uträknat mönster och säkert med en välkänd symbolik, samtidigt med en snedhet och improviserad karaktär som jag går igång helt på. 

  
  
Sista bilden visar ett tyg som liksom många av de gamla stora tygstyckena är vävt av smala remsor tyg som sedan sytts ihop. Här har sömmarna gjorts dekorativa genom färgbyten. Och vilka krumelurer! De moderna plaggen som visas framför är exempel på hur man idag tillverkar kläder av småbitar.  

 
Länk till Tropenmuseum här.