I början av juli gjorde jag i ordning en glasburk med krapprot, ullgarn och sidentyger i, som beskrivs i ett tidigare inlägg. Sen blev det en varm sommar och jag vände på burken, ställde den uppochner osv. Där solen låg på blev det så varmt att jag nästan inte kunde lägga händerna på burken, men temperaturen inuti och på baksidan blev förstås inte så hög. Hursomhelst kunde jag inte hålla mig längre utan öppnade burken idag.
Sidentygerna såg ut så här:
Efter tvätt blev det så här:
Ullgarnet fick alltså en färg som ett efterbad av krapp, lite ojämn men fullt användbar. En del av ojämnheten beror på att det är olika ull i garnet, något som inte syntes när det var vitt.
Färgåtergivningen är inte helt OK. Det röda drar mer åt gult och det gröna är inte så grönt i verkligheten. Men det här blev jag nöjd med. Vi får väl se om jag nu fållar tygerna och har dom till schalar eller om jag jobbar vidare på dom på shibori-kursen jag ska gå i höst.
Det fanns lite färg kvar i badet, så jag gjorde ett kok med ett tunt ullgarn jag har i mina gömmor och nu börjat använda till broderigarn. Jag tillsatte en knivsudd alun först. Den ljusare lilla härvan blev efter en timmes sedvanligt ”kok”. Den lite kulörstarkare uppstod när jag tillsatte ett halvt kaffemått ättiksprit och körde en timme till.
Sisalgarnet från omknytningen blev också fint, det kan jag nog ha till någon rolig effekt i framtiden!
Nästa år ska jag försöka sätta igång en färgning tidigare på året. Men det blir väl lika svårt att hålla sig kan jag tro…