Om en tröja

I mellandagarna fick jag äntligen den här tröjan klar. 

  
Den har en väldigt lång tillkomsthistoria, som sträcker sig över flera år. 

Om vi nu börjar med det gråbeiga garnet, så är det färgat med valnötsskal för många många år sedan, i min första period av växtfärgning på 1970-talet. Skalen hade jag sparat från julnötternas knäckande flera år. Valnötter går ju oftast sönder i två halvor, och det var dessa som sparades. Så småningom kokade jag dem i stora bykgrytan, och vattnet blev lovande mörkbrunt. Det var lite snopet att det inte blev mer färg på garnet. Kanske det hade blivit bättre om jag krossat skalen mer, men det är ju å andra sidan de gröna höljena som omger den omogna nöten som har mest färg att ge, det vet jag egentligen. Det är förresten garn från Bergå spinneri, saligt i åminnelse. 

Vi hoppar fram några år i tiden och finner mig på ull- och fårkunskapskurs på lanthushållsskolan i Vålberg utanför Karlstad. Dit kom bl a Margrét Kållberg och lärde oss färga med syrafärger, och då gjorde jag det rosa garnet (som är lite rödare i tonen på fotot än i verkligheten). Jag vet inte alls varifrån det garnet kommer. Efter ytterligare några år sammanförde jag de här garnerna och började sticka en tröja i näverstickning. Men den var på väg att bli alldeles för stor och repades snart upp. 

  
Nåväl, en ny tröjidé uppstod i mitt huvud. Den här gången gick jag lite mer metodiskt tillväga: gjorde modellskiss, stickade provlapp, tog mått på en omtyckt tröja. Sedan satte jag igång att sticka, till och från under några år. Tröjan är som ni kanske förstår stickad på tvären, från mitt fram runt över ryggen till nästa framkant, med avmaskningar och upplägg för ärmhål och sidosprund, hopsydd på axlarna. Ärmarna är också stickade på tvären, med förkortade varv mot handloven och en kil under ärmhålan. Knäppkanten är virkad, och det är också virkat runt alla kanter, utom hals och ärmar som har fått resårkant. Och tekniken är vad jag kallar moss-stickning. Där finns också en musikalisk hemlighet. 

  
Jag är inte helnöjd men kommer inte att göra om den igen. Om inte annat så duger den på landet, vi får se hur det känns när jag använt den lite mer. Kanske är det bara så att den behöver boas in i lite. 

4 tankar kring ”Om en tröja

  1. Vilken fin kofta! Och vad roligt att få höra hela historian bakom. Jag som tyckte att jag varit envis när jag till slut fick färdigt mina virkade plädar, det är ju ingenting mot din uthållighet ;). Jag tror att det kan bli med den här koftan som med en av mina. Jag var inte överdrivet glad i den när den var klar, men det är oftast den jag tar på mig när jag är lite frusen och vill ha på mig något som känns både mysigt, varm och skönt – som en stickad kram ungefär.

Lämna ett svar till Lillemor Larsson-Haga Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *