Kategoriarkiv: eco-print

En exklusiv sjal

annatto, eco-print, färgning, krapp, siden, sjal, svartris, tigeröga, växtfärgning

Jag köpte en bit sidentrikå på Simbra siden, Upplandsgatan i Stockholm, med tanke att göra mig en riktigt exklusiv sjal. Mjuk och fin kvalité minsann. Sedan gick jag länge och funderade på hur jag skulle göra, och till slut kom jag på det. 

  
Här är rullen jag gjorde. Först lade jag ut plastfolie på diskbänken, sedan strödde jag växtdelar på plasten och lade den våta sjalen på det, växtdelar på den bit av sjalen som då låg överst och till sist ett lager plastfolie. Sedan var det dags för hoprullning. Plasten tänkte jag skulle styra färgämnena lite så mönstret blev tydligare. På denna bild syns krapprötter och svartris. Jag rullade också en bit gammalt tyg runt hela rullen och snodde om med mattvarp, för att stabilisera det hela. Rullen lades i en plastlåda i ett gammalt bad av krapp, men det förstärkte jag med lite extra pulvriserad krapprot. Så ställde jag lådan på varmvattenberedaren och åkte bort. Efter en vecka tog jag ner lådan och kollade. Då hade det börja växa lite mögel men såg också ut som om färgningen tagit, så jag rullade upp allt och sköljde av. Och så här blev det! 

  
Här syns, uppifrån och neråt, spår efter torkade blommor av tigeröga som gett brungult, gula prickar av återanvända annattofrön, blåaktiga prickar av svartris och kantiga avtryck av krapprötterna, också återanvända. I sjalens kanter är det rött av krappbadet den låg i. Jag har inte försökt lägga växterna med skarpa anslutningar utan låtit gränserna flyta in i varandra med flit. Egentligen hade jag nog velat ha den röda kanten bredare och tydligare, men nu blev det inte så. 

  
Så här ser den ut på håll, upphängd i mitt fågelutfodringsträd. Silketrikån kom i form av ett rör, och det har jag behållit. Tanken är att sjalen ska läggas två varv runt halsen, när jag ska svassa omkring i den. 

  
Jag såg ju att det var mycket kraft kvar i badet och växtresterna, så dem lade jag in i en gammal strumpa och kokade ur igen i samma gamla bad. Sedan blev det två på varandra följande färgningar med mitt fina redgarn, betat i alun och vinsten och inte över 70 graders värme. Dessa färger blev väldigt fina tycker jag men de kan ju aldrig återskapas igen… 

I hantverksbutiker ser jag att sådana här exklusiva sjalar kan kosta över tusenlappen, så jag tänker mig att denna skulle kunna kosta lika mycket, och dessutom vara helt unik. Denna får jag inte spilla på. 

Färgning med blodamarant ’Oeschberg’

ättika, Björkaskelut, blodamarant, eco-print, färgning, siden, sjal, växtfärgning

Bland de färgörter jag odlade i somras var också blodamarant, en sort som heter ’Oeschberg’. Den ser ut så här.

  
Ganska lovande inte sant? På sensommaren plockade jag blad och vek in i en sidensjal. 

   
Så här såg det ut när jag gjorde iordning. Den tunna alunbetade blöta sjalen veks på mitten längsefter och så pillade jag in bladen emellan. Jag brukar kavla till det hela lite grann innan jag lindar t ex lindar upp tyget, eller knyter till det. Mest för att få ner volymen lite. Som ni ser har jag lindat sjalen på en bit plaströr av den där sorten man drar elledningar i. Och nertill i bilden ligger en liten bit armeringsjärn. När jag hade lindat sjalen färdigt och knytit fast den, stoppade jag järnbiten i röret och la det hela i vatten i en liten plastback från Clas Ohlson. I vattnet tillsatte jag ättika till pH 4. Röret höll ner det hela och påverkade förstås färgen också. Alltihop ställdes på varmvattenberedaren i en vecka tror jag, ingen anteckning om tiden… Och när jag tog upp det blev jag snopen: lite grått av järnet förstås men bara lite svaga gula tecken av bladen, nästan inget alls på den delen som var längst in på rullen. 

Lite förargad lade jag undan sjalen några veckor. Men senare tog jag fram den, satte på handskar och bearbetade den i bad av björkasklut, pH c:a 11. Och effekten var nästan ögonblicklig, det svagt gula djupnade och kom fram på ett härligt vis! 

  
  
Även det grå tycktes bli förstärkt, och bladmönstret avtecknade sig fint. Så den sjalen fick vara med på utställningen. 

Blodamarant får mörkröda ”tofsar” till blommor, och jag färgade små garnhärvor med dem, men det har jag inte fotat tydligen. Garnet var betat med alun och vinsten, och färgen blev gulvit, inte så vidare värst intressant. De härvor som fick ligga kvar i färgbadet med tillsats av ättika drog mot rosa efter 30 minuter. Undrar vad som händar om jag låter dem bada i lut? 

Granris och krapprot

eco-print, färgning, granris, krapp, Ull, utställning, växtfärgning

Här kommer några saker som var med på min lilla utställning.  

 
Ett gammalt ylleunderställ i super wash-kvalité fick bli offer för mina experiment, och en bit ylletyg. De rullades ihop med krapprötter och grankvistar, knöts om med mattvarp och kokades sedan i glasburkar på spisen, blev ”konserverade”.   

 
När ungefär en timme hade gått hade det blivit 80 grader inne i tygrullen och då fick det räcka. Locken sattes på och burkarna fick svalna. 

  
Efter tre dagar öppnade jag burken med ylletyget, och det blev så här. Mycket rött av krappen men väldigt svagt avtryck av granriset, som jag hade tänkt mig som en mörkare grå rundel runt det röda. Det här tänker jag ändå kan bli bra till framsida på en kudde. Kanske man kan förstärka det röda eldiga med broderade eldsflammor i gult, vitt och blått och svarta kol runt omkring i stället? Vi får se. 

  
Tröjan vecklade jag upp på hängningen, så medlemmarna i föreningen skulle få en uppfattning om hur färgningen kan gå till. Då hade den legat en dryg vecka i sin burk, och här ser man ett tydligare avtryck av granriset. Men en av deltagarna tyckte faktiskt det såg ut som blodiga kläder från ett slakteri eller liknande, i alla fall när det fortfarande var vått… Kalsongen fick ligga ytterligare tre veckor i sin burk. Och här kan man se granrisets gråbruna färg blomma ut ännu mer på sidan. 

När jag fotograferade kom två tofsmesar farande och undrade vad som hängde i deras utfodringsträd. De kvillrade fint och berömde mina saker men hoppade runt alldeles för snabbt för att jag skulle hinna ta en bild, fast jag stod med fingret på avtryckaren och väntade på tillfället. Men i huvudet har jag bilden av dem. 

Fönsterutställning

eco-print, färgning, granris, krapp, solfärgning, tröja, Ull, utställning, växtfärgning

Min lilla utställning i skyltfönstret till lokalen Stockholms läns hemslöjdsförening på Idungatan 6 är nu klar och öppnad i samband med hantverkskaféet igår kväll, 2 november. Den kommer att stå november månad ut. Det är inte så vidare lätt att fotografera i ett skyltfönster faktiskt, men den ser ut lite sisåhär. 

  
I förgrunden ser man en tom galge, men den kläddes på under kvällen. Jag hade en introduktion till olika färgningsmetoder. I samband med det vecklade jag ut en ”tröjkorv” jag gjort iordning tidigare under veckan: gammal undertröja i superwashull med krapprot och granris, som fått koka i en burk i en kastrull på spisen. Och den blev som nedan. 

  
Gå gärna dit och kika!