Kategoriarkiv: siden

En kökshalsduk (maj månads bidrag till Monthly Maker) 

Är du som jag så står det ett antal gamla kryddburkar och tepåsar längst in i köksskåpen. Här visar jag ett experiment med färgning med hjälp av det ”skräpet”. 

En sidenhalsduk som tidigare betats i alun och vinsten blöttes och veks på mitten. Sen lade jag den på köksbänken och strödde över ”sånt jag hade hemma”. Jag lade det i sneda ränder. 

Från vänster till höger: curry, svart te, salvia, torkade avocadoskal stötta i mortel, skal av gul lök, roiboste, stötta torkade granatäppleskal, grönt te, salvia, avocado och gula lökskal. 

Sedan vek jag över den andra hälften av sjalen, blötte ännu mer och plattade till det hela lite med en kavel. Jag hade en tanke om att det kanske skulle vara bra att ”isolera” färgämnena lite, så jag lade på bitar av gammalt tyg innan jag rullade ihop det hela till en korv och snodde om med ett band av tyget. Sedan fick korven nästan-koka i 60 min. (Mellan 80 och 90 grader) 


Jag lät det hela svalna ordentligt innan jag vek upp paketet. Resultatet var inte riktigt som väntat men rätt bra ändå. 


Det som gav tydligast avtryck var gurkmejan i curryn, det svarta teet och lökskalen. För övrigt är det en lite svag randning av rosa och gula toner. Det är svårt att säga om ”tygisoleringen” fungerat som tänkt eftersom ränderna är så diffusa. Nedan en närbild. 


Hur som helst var det ett intressant experiment. 

Kurs i färgning av sidensjalar

För ett tag sedan ledde jag en kurs i färgning av sidensjalar för mina kompisar i Skansens byalag. Vi hade väldigt roligt.  

Kursen gick ut på att använda sånt man har hemma i köksskåpen och i avfallspåsen, plus några få färskare varor. Typ den bortglömda kryddburken längst in, lökskal, urtvättade svintobitar m.m. Dessutom rödkål och svartris. Sjalarna hade jag förberett med alunbetning hemma innan. 

  
Här har jag gjort ett upplägg med curry, kanel, enbär och svartris. De andra gjorde egna kompositioner av samma typ. 

  
Vi gjorde också smalare tygband med samma ingredienser, här mitt band med rödlöksskal och svinto. De smala banden är avsedda för halsband. Det var min medledare Eva Rapp som stod för kompetensen i det fallet. 

Vi lindade ihop våra små paket med rätt långa bitar mattvarp och satte på namnlappar av tejp. En del paket slogs dessuton in i skyddande bomulltyg, bitar från gammalt lakan. Sen stoppades alla de små paketen ner i grytan och fick sjuda en timme. 

  
Det var spännande att linda upp alla korvarna!  

 
Och här är det strålande resultatet! 

  
Alla blev glada och glatt överraskade.

  
Här är min sjal med gula toner från gurkmejan i curryn och lite svaga bruna toner från kanelen. De blå prickarna är från svartriset. Enbären är svårare att spåra. Det som ligger ovanpå och ser ut som ett ormskinn är biten som är avsedd till halsband, med rödlöksskal och gammal svinto. 

  
Sidenbiten syddes ihop till ett rör och sen stoppade jag in träkulor, de större med 15 mm diameter och de mindre med 10 mm. Mellan kulorna satte jag metalldelar som jag köpt på Slöjddetaljer, liksom låset. Man kan göra det ännu enklare för sig genom att göra knutar mellan kulorna och även göra låset av en kula i ena änden och en knuten ögla i andra. 

Som sagt, vi hade jätteroligt och jag gör gärna om det här med en annan grupp, om intresse finns. 

Figurer i fönster

  
I skyltfönstret på Idungatan 6, Stockholms läns Hemslöjdsförening, hänger och sitter fyra kompanjoner skapade av Kristina Skantze. Hon var föreningens Jenny Åkerström-stipendiat förra året och ställer ut dessa figurer t o m 31 mars. 

De är tillverkade av silkesjersey som Skantze färgat, med stoppning av polyester och handsydda sömmar som formar ansikten och kroppar. Konstnären berättade vid vernissagen att hon alltid ”hållit på” med figurer. Genom många försök har hon utvecklat en teknik som ger henne stora möjligheter att visa olika uttryck. 

  
  
  
På Kristina Skantzes hemsida finns många fler kompanjoner att se. 

Färga med äppelträdsbark och rödkål

Nu är det ju den tiden då man beskär sina äppelträn, om man har några. Mitt äppelträd är för litet än, men jag har ett alldeles för stort paradisäppelträd. Det har jag nu skurit ner ordentligt, och en del av smågrenarna klippte jag i småbitar för att ha till färgning. Resultatet ser ni nedan, och garnet, redgarn i småhärvor, är betat med alun. 

  
Till vänster har vi den rena färgen som den blev efter 1 timmes färgning. Den i mitten har legat i byklut och den till höger i kopparskrotsvatten. Den gröna är jag nöjd själv med.

Jag är noga med att dokumentera mina färgningar, sätter upp prover på tunn kartong och skriver ner vad det är. Så här ser det ut med prover från färgning med rödkål. 

  
Jag hoppas ni kan läsa mina anteckningar. Häftigast är väl den lilla turkosa pricken. Jag hällde en liten liten hög bakpulver direkt på provlappen och tillsatte sedan en droppe vatten. Genast blev det en kemisk reaktion med häftigt bubblande i droppen. Efter ett tag var det färdigt och torrt, bara lite pulverrester att skaka av. Och turkosgrönt förstås!