Kategoriarkiv: konst

Figurer i fönster

  
I skyltfönstret på Idungatan 6, Stockholms läns Hemslöjdsförening, hänger och sitter fyra kompanjoner skapade av Kristina Skantze. Hon var föreningens Jenny Åkerström-stipendiat förra året och ställer ut dessa figurer t o m 31 mars. 

De är tillverkade av silkesjersey som Skantze färgat, med stoppning av polyester och handsydda sömmar som formar ansikten och kroppar. Konstnären berättade vid vernissagen att hon alltid ”hållit på” med figurer. Genom många försök har hon utvecklat en teknik som ger henne stora möjligheter att visa olika uttryck. 

  
  
  
På Kristina Skantzes hemsida finns många fler kompanjoner att se. 

Tredje och sista delen av mina reflektioner på Vårsalongen

Cecilia Pfaffs verk ”Mikaela” väcker en hel del känslor av olika slag hos besökarna har jag förstått. 

  

En stickad kvinnofigur i full storlek. Det är rätt imponerande som arbetsinsats betraktat.  Ungefär två år tog det från idé till färdigt konstverk. Cecilia Pfaff berättar att tanken var att sticka sitt eget skinn, och ”Mikaela” var under tillverkningen med sin ”mamma” vid olika tillfällen. Även då var reaktionerna ganska skiljaktiga. För min del gillar jag både det realistiska i framställningen och valet av teknik. Konstnärens hemsida är länkad till här. Nedan en närbild av ytan. 

  
Frågan är – jag har inte haft möjlighet att ställa den till någon – om någon reagerar lika blandat på detta jättehuvud som på ”Mikaela”? 

  
”Big head”, högre än mig – ja, jag vet, det krävs inte så mycket – med ett inte helt vänligt uttryck, ärrvävnad och öppna sår. Egentligen borde väl den här vara mer skrämmande? Konstnären Gert Germeraad har haft foton av krigsoffer från 1:a världskriget som förlagor, bilder som visar skador i ansiktet. Det som vi visar för andra, det som ska vara vår kommunikationsväg med andra, men där skadorna kan störa våra möjligheter till kontakt. Här är länken till konstnärens hemsida. 

Som avslutning något helt annat: 

  
Charlotte Sachs visar en serie med fyra stadsmiljöer från Stockholm, utförda med flera olika broderitekniker. Som vi kan se på fotot nedan har vi här en konstnär som arbetar i mindre skala och i stället lägger kraft på utformandet av detaljer. Även om bilden är en realistisk avbildning, ger tekniken och materialet i sig ett alldeles väsensskilt uttryck, en egen dimension. Det är lätt att ta till sig och tycka om, men inger också respekt, åtminstone hos oss som fattar kunskaperna bakom. 

  
Konstnären har sin hemsida här. 

Med detta är min lilla genomgång av Vårsalongen avslutad. Det finns väldigt mycket mer att se, och utställningen är öppen till 10 april. Vi får se om jag har möjlighet att gå dit en gång till. Det skulle det vara värt. 

Mer om Vårsalongen 2016

Som sagt, jag var in till Vårsalongen förra veckan.

  
Det är extremt roligt att broderiet utvecklats så stort som konstnärlig metod! Här ser vi ett exempel utfört av Ann Grill, ”Andra stycket” och ”Tredje stycket”. (Man blir onekligen nyfiken på hur ”Första stycket” kan ha sett ut…) Jag är inte den som någonsin kommer att klanka på dem som vill göra ”något fint” med snygga baksidor och så, men att detta mer vilda och frigjorda uttryckssätt också finns, frodas och utvecklats ska vi alla vara tacksamma för tycker jag. Ann Grill hade tidigare efternamnet Granhammer och har under det namnet arbetat bland mycket annat som författare. 

  
Ann Grill beskriver sin arbetsmetod så här i Liljevalchs katalog: ”I dag broderar jag, stygn för stygn, ett långsamt arbete. Stygnen är långa och korta. Jag arbetar direkt med nålen, ingen skiss. Det är improvisation utan förlaga. Jag använder sybåge för att spänna tyget av linne. Tråden är sytråd, silke och lin och metall. Jag tycker om att överraskas av vad jag själv gör. Så tar bilden form och jag styr arbetet allt eftersom jag får syn på min avsikt.”

  
Ett annat verk som man imponeras stort av är Eva Olanders ”Saknaden”. 

  
Konstnärens teknik är flossaväv, vilken lämpar sig utmärkt för den här rasterlika återgivningen av motivet. Alla de små avklippta garnändarna i olika färgnyanser ger oändliga möjligheter att anpassa ljushet och färgstyrka som konstnären vill. En länk till Eva Olanders hemsida finns här. Nedan en närbild. 

  
Det kommer mera! 

Liljevalchs Vårsalong

I år är det dags för reparation av Liljevachs konstmuseum, så Vårsalongen har fått flytta till ett annat ställe. Och då hamnade den mitt i stan, i den del av Gallerian som byggs om och på. Man får ta en bygghiss, manövrerad av en ”hisskonduktör”, kliva ut på en byggnadsställning och sedan kila in i utställningen, inrymd i vad som antagligen ska bli kontorslokaler. Fast först måste man ta en ordentlig titt på utsikten – antagligen enda chansen man får att se Stockholm ur det perspektivet. 

Jag var där i förra veckan, tillsammans med en hel del andra personer. Som vanligt höll jag mest utkik efter textil konst, även om jag kollade på allt, om än snabbt. Det finns till exempel mycket fint foto och även teckningar och grafik som föll mig i smaken. Ja, Vårsalongen är lika spretig som vanligt, och det är som jag ser det största charmen med den. 

  
Framför en vägg hängde ett antal vårlökar, tillverkade av Alena Törnberg. Själva lökarna är tovade av ull, medan blommor och rötter är av garn och tyg med broderi. Hela verket har en skir poetisk framtoning som tilltalade mig mycket. Det heter ”State of transcience”, vilket jag översätter till ungefär Övergångsstadium. Konstnären har en hemsida här. 

  
I ett hörn låg en hög med stenar, försedda med virkade överdrag. Folket som såg detta blev mycket nyfikna och undrade om det verkligen var riktiga stenar inuti. Frestelsen var stor för många att lyfta upp och känna efter. Men såg man efter ordentligt kunde man skönja stenarnas yta genom höljet. Verket är tillverkat av Hannah Strefkerk och heter ”To conserve”. Konstnären vill peka på kretsloppet i naturen och få oss att stanna upp och fundera på det vi har omkring oss. Kolla hennes hemsida, här finns många exempel på hennes verk inom konstriktningen land art, en som jag tycker mycket intressant konstform. 

  
Astrid Bäckström hade vävt ett porträtt av Ellen Key. Verkets titel är ett citat av henne: ”Fakta halka ur allas minne”. Materialet är tunna trasor med inskott av färgade trådar, ett lite motspänstigt material som konstnären lyckats behärska alldeles utmärkt. Avsikten är att göra ett inlägg i skoldebatten riktat mot korvstoppningsmetoden. Här är länken till konstnärens hemsida. 

  
Det här verket kallas ”Spänn fast säkerhetsbältet nr 11” av konstnären Emelie Falck. Hon är inspirerad av utsikten från flygplan, skillnaden mellan det som ser ordnat ut på avstånd men visar en annan verklighet på nära håll. Jag har inte hittat någon hemsida för konstnären. Det anges inte heller någon i katalogen. Vi som tittar närmare på hennes verk får se korsstygn på längden och tvären. 

  
Fortsättning följer.