Alla inlägg av Lillemor Larsson-Haga

En enklare repslagning

Abstract in English below.

På trasmattsutställningen vid Alsters herrgård som jag kollade i somras fanns den här behändiga apparaten till hands för den som ville pröva på lite enklare repslagning. Nere på foten ligger en av de viktigare tillbehören, huvudet som används när de enskilda snoddarna ska bli till ett rep.


Detta må vara reklam, men det verkar som att man kan vända sig hit om man vill ha en likadan.


Det fanns en stor korg med trasnystan att välja bland och jag fastnade för den här kombinationen av färg och material. Det kanske inte syns riktigt men ett av tygerna är glansigt.


Till den här grejen hörde ingen käringsläde (se föregående blogginlägg) så jag fick använda en gubbhand.


Man vevar och vevar åt ett håll tills de olika trasorna fått lagom snodd. Sedan håller man huvudet mellan dem och styr, samtidigt som man vevar ännu mer och de olika delarna förenas på ett snyggt sätt.


Det färdiga resultatet!


Lite mörk bild, jag vet….

This summer I visited an exhibition on rag rugs. There was a possibility for you to make your owm rag rope, and of course I had to try it!

Repslagning förr-i-världen

Abstract in English below.

På hembygdsgården Gammelstan i Ore tar man helt enkelt fram museiföremålen när det ska vara demonstration av repslagning.


Den här brädan plockades fram ur ladan och bands fast i en portöppning. På andra sidan ser den ut så här.


Dessa tillskurna träbitar, som går genom hål till andra sidan av brädan, och i vilka garnen som ska snos fästs, är rörligt monterade till det handtag som sitter längst till vänster. Anordningen kallas tvinnaträ.


I andra änden har vi käringen, där garnet vänder tillbaka till tvinnaträt. I det här fallet var det sisalgarn som användes, troligen gammalt garn från en lantbruksmaskin. När garnet slås blir det kortare, så käringen fungerar lite som en släde som kan dras med över marken.


Här vevas det för fulla muggar på andra sidan tvinnaträt! Många varv ska det vara.


När det är färdigvevat, slås garnerna ihop med hjälp av en löpare.


Det färdiga repet, med fint taglade ändar. Det köptes omedelbums av en person i publiken.

Here’s a line of photos, showing the making of a rope in an old fashioned way. This scen took place in a small open air museum in the county of Dalarna.

Ullmarknaden i Österbybruk

Abstract in English below.

Österbybruk ligger i norra Uppland, ett av de gamla vallonbruken där. I flera år har det nu ordnats Ullmarknad där, ett tilfälle när ull- och garnproducenter och -konsumenter kan mötas. Jag for dit med en resa ordnad av Stockholm läns hemslöjdsförening. Mitt garnförråd är överfullt så det blev inga inköp av den varan, men det finns ju mycket annat att titta på i den vackra miljön som det här gamla bruket är.

Föreläsningar och kortkurser var det också och jag gick på en föreläsning som Håkan Liby höll. Han har skivit en bok om Hälsinglands folkdräkter och temat för föreläsningen var de stickade plaggen. En stor del fokuserade på de vackra tröjor som används till flera av dräkterna, och han hade tagit med ett flertal delsbo- och bjuråkerströjor som visades i samband med föreläsningen.


En tröja som stickades år 1879 åt jungfrun Sara (t ex) Erikdotter. Det är betydelsen av bokstäverna I S E D som står ovanför årtalet.


Nästa bild visar två manströjor , varav den nedersta gjordes för sonen Erik Ivarsson (t ex), S E I S 1868. Orden ”sonen” respektive ”jungfrun” angav att personerna var ogifta. Det var ett antal specialister som gjorde dessa tröjor på beställning och hade en utkomst av dessa. Även om ”alla” kvinnor kunde sticka av nödvändighet, så var det mest småplagg de gjorde, strumpor, vantar osv.


Man kunde misslyckas med färgningen på den här tiden också… Den här kvinnotröjan ser alldeles oanvänd ut, och inte har den fått några ägarinitialer heller.


En sån här hjärtevärmare är jag väldigt sugen på att göra. Men först ska jag göra färdigt det  projekt jag nu håller på med (och kanske något annat UFO också).

Sedan gick vi till Sadelmakarelängan, där det finns en mindre utställningslokal samt hantverksaffär. Där fanns en utställning med tröjor och andra stickade och sydda föremål av Katarina Brieditis. Här kunde man få tips om vad man göra av sina garnrester!



Katarina var själv där och fixade till lite mer på ett större verk, ett tredimensionellt lapparbete.


Vi hörde rykten om ett konstverk gjort av bananskal, som visades i en annan större utställningslokal. Så vi gick dit, Lena och jag. Den är inrymd i ett av de stora husen, som varit något slags förråd eller liknande. Högt i tak, råa obehandlade väggar, betonggolv – ja, ni vet. Och mycket riktigt, där hängde en installation av över tusen bananskal.


Det kan låta konstigt när man berättar om ett konstverk gjort av torkade gamla bananskal, men den här hängningen gjorde ett väldigt intressant intryck. Det är Katarina Jönsson Norling som ligger bakom det, och det har i mindre skala visats på flera gallerier i Sverige och utomlands. Här heter verket Komposition till Österbybruk.

Vi kom lite sent, strax innan galleriet skulle stänga. Men jag hann få ögonen på och njuta av den installation, som blir det sista jag skriver om denna gång.


Japanskan Mitsue Sugita har tidigare arbetat mycket med ikebana, den japanska konsten att arrangera blommor. Hon greps dock av ett slags samvetskval över detta dödande av växter, om jag förstått rätt, och började i stället arbeta med frön. Dem har hon fogat samman på en bärande väv i detta skira, poetiska stycke, som jag blev alldeles tagen av.


Verket heter Frön är liv som inte talar. Ja. Just det.

The northern part of the county Uppland was once a a place where there were a lot of ironworks, one of them being Österbybruk. The smithy is long since closed, but here is now a beautiful place, where you can go and learn of life in days now gone. In one summertime week end a wool market is held, which I visited the other day. I didn’t buy any yarn, as I have plenty of it already. But I did attend a lecture on the knitted jackets, used in the national costumes in another county of Sweden, Hälsingland. A few examples are shown in the first pictures. Not everyone could perform an extraordinary jacket like this. They were ordered from specialists.

After that I went to see an exhibition in one of the smaller exhibition rooms that have been created in the old buildings. Katarina Brieditis showed knitted jackets and also some other works, very inspiring.

Finally I walked on to the greatest exhibition hall, where I marveled at an installation by Katarina Jönsson Norling, consisting of more than 1 000 dryed banana skins! And another by Mitsue Sugita, where she used seed for this poetic sheer work.

Pilgrimstapeten

Abstract in English below.

Vi gjorde en tur i Värmland, lilla gubben och jag, förra veckan. Det var jag som stod för planering och resväg, och en av de viktigaste stationerna var Utmarksmuseet i Ransby med sin Pilgrimstapet. Den har ju visats i Stockholm på Medeltidsmuseet, men av någon outgrundlig anledning kom jag inte iväg och såg den då. Å andra sidan fick jag ju nu en stor dos Värmland på köpet.

1995 samlades ett antal arbetslösa kvinnor från norra Värmland och Solör i Norge för att försöka genomföra ett stort projekt, ett broderi inspirerat av Bayeux-tapeten. (Den får ni googla på, om ni inte känner till den. Men den har jag också sett.) Projektledare var Gunnar Svensson. I museet visas en film med de som arbetat med broderiet, och de berättar om sin tveksamhet inför påhittet och osäkerhet inför de tekniska utmaningarna. De kom dock igång och resultatet är verkligen storartat! Arbetet pågick i två år, och de som broderade heter: Lena Andersson, Siv Andersson, Ingrid Berhardsson, Susanne Björklund, Inger Christensson, Gun-Britt Jacobsson, Venche Karlsson, Camilla Liljegren, Helene Nilsson, Ragnhild Martinsson,  Jorunn Palmqvist, Susanne Persson, Ellen Smalberget, Clarie-Ann Stigsdotter, Ann-Sofie Sätherberg. En del av dessa var mer ”gästbrodöser” och andra arbetade med projektet hela tiden.

Bayeux-tapeten broderades för att skildra förhistorien till slaget vid Hastings 1066, själva slaget och en del av efterhändelserna. Den är 70 meter lång ungefär, broderad på linne med ullgarn i många färger. Den är mirakulöst bevarad sedan tidig medeltid och visas i ett specialmuseum, som jag varmt rekommenderar ett besök till. Fast det ligger ju i Frankrike förstås.

Jag fick inte klart för mig om idén till Pilgrimstapten var enbart Gunnar Svenssons och inte heller hur han kom på den. Men i alla fall, förslaget var att göra ett broderi som berättade om den pilgrimsled som för länge sedan gick från Vänern till Nidaros, nvarande Trondheim i Norge. Den kyrkan är ju helgad åt S:t Olov, ett av de viktigaste helgonen i Norden. Leden användes då i flera hundra år, så länge Sverige och Norge var katolskt, och påverkade landskapet utefter vägen oerhört hela tiden, med kyrkobyggen, härbergen, kulturella impulser och så vidare. Och Bayeux-tapeten fick vara förlaga i rätt hög grad när det gällde materialval, tekniker och disposition av ytan. Brodöserna kände ju knappt till den, men det verkar allt som om dom rätt snart fick häng på tanken. Och det är ju så att görande är ett effektivt lärande.

Pilgrimstapeten har fått ett eget fint hus i Utmarksmuseet, visas uppsatt i bekväm ögonhöjd och förhoppningsfullt med skonsam belysning. Den är upplagd i geografisk ordning, börjar i Hammarö vid Vänern och slutar i Trondheim. Under vägen får vi se vyer från både nu och då, med större motiv i mitten och mindre, kompletterande motiv i händelseband upptill och nertill. Den är 40 meter lång, så det är ju inte möjligt för mig att visa foton på hela. Den var också ganska svårfotograferad, med ojämn belysning och reflekterande strålkastare.


Först en bild på själva museet inuti. Snyggt gjort tycker jag. Tänk nu på att ni kan klicka upp bilderna i storlek!


Mina bilder ligger också i geografisk ordning, men som sagt, det är massor av motiv som jag inte kunde fota.


Kyrkan i Ekshärad och små bilder som bl a syftar på de stora spelmansstämmor som hålls där.


Här har vi kanske ett självporträtt av en brodös. Annars förekom de mest som initialer här och där.


Primstaven, bevarad i en norsk kyrka, dateras från 1585 och är en slags kalender över årets helgondagar.




Suverän bild av ett par i en skåpsäng.


På Bayeux-tapeten finns en bild av en komet. Så det var helt logiskt att Hale Bopp, som visade sig för oss under de här åren, fick komma med här.


En av dessa resoluta men anonyma kvinnor historien inte berättar om.


Slutmålet, Nidarosdomen, numera katedralen i Trondheim. Här i biskopsgården invigdes tapeten i närvaro av kung Harald V. Får väl bli ett utflyktsmål nästa sommar kanske?

Och tack till er som hängde med till slutet!

This blog post tells about a visit to Utmarksmuseet, situated in the north of the county Värmland in Sweden. Here you can see The Pilgrim Tapestry, embroidered by women as a project against unemployment there and in Norway, in the years 1995-1997.  It is inspired by The Bayeux Tapestry, as is clearly seen, but this one tells the story of the pilgrim’s way from the lake of Vänern in Sweden to the cathedral of Trondheim in Norvey. The pilgrims followed the river Klarälven and had a large impact on the people, the landscape and the culture for several hundred years, as long as Sweden was a catholic country.