Månadsarkiv: februari 2015

Lite grann om navajoindianernas vävning

Nu är det länge sedan jag såg min första vävnad gjord av indianfolken i USA, navajo och hopi. Men jag blev ögonblickligen förälskad. Och när jag i höstas var till Köpenhamn och besökte Nationalmuseet blev jag glad när jag såg att de ställde ut sin samling av navajovävar. Det blev alldeles nödvändigt att se den tillfälliga utställningen, men de här bilderna är tagna av mannen.

Alla vävar vävs i en stående vävstol, en ram där varpen lindas runt. Inga tyngder, inga trampor, en käpp med halvsolv till hjälp, allt plockas in för hand. Fåren som ger ullen är en särskild härdig ras. Man utnyttjar ullens egna färger, men av gammalt färgades en del garn med växtfärger. Numera är det förstås där som annorstädes, man väver med köpegarn. Dock är vävningen en viktig del av identiteten, och kunskapen förs aktivt vidare till kommande generationer. Vävarna kallas ofta ”blankets”, men de används inte bara som filtar eller hästtäcken. Det finns särskilda mönster som kallas ”chief blanket” och som bärs som mantlar av hövdingarna. Nedan finns exempel på detta.

(null)

Påverkan från närliggande kulturområden (hopi) och även mer avlägset belägna som Mexico har påverkat både mönster och former. Numera förekommer det även vävar av den typ som kallas ”eye dazzler”, med tydligt mexikanskt inflytande, samt figurala motiv. De senare har anknytning till de sägner och sagor som fortfarande berättas.

(null)

(null)

(null)

(null)

Men den här väven jag visar sist var den som gjorde mig andlös, trots att den är så trasig. Ett sadeltäcke och en sadelgjord. Betänk att detta är plockat in! Och kompositionen! Ja, jag blev alldeles tårögd.

(null)

(null)

Det finns mycket på nätet om denna typ av vävning. Kolla här och här t. ex.

Färga med avokadoskal – igen

Det står alltid en skål på min diskbänk där jag lägger lökskal och en annan skål för urskrapade avokadoskal. Med tiden får jag ihop så det räcker till en färgning. Nu gjorde jag ett försök med avokado på grå ull från värmlandsfår. Resultatet blev blandat.

IMG_0929.JPG

Här ser man ullen tillsammans med en tott ofärgad, och det är väl inget att ropa hurra för. De små härvorna är av alunbetat redgarn och har gått i efterbadet, tillsammans med en liten skvätt ättika. Det blev ju mycket bättre. Även urkokningen av skalen gjordes tillsammans med lite ättika, och ullen betades tillsammans med färgbadet med alun. Jag tror att anledningen till att färgen gick på ullen så dåligt är att det är ganska grov ull, med rätt mycket dödhår. Eller också beror det på att den skulle ha tvättats bättre innan.

En annan effekt är att det blev en konstig hinna vid efterbadet, ungefär som när man kokar mjölk. Det var inga problem med att tvätta bort den, men jag undrar vad den beror på. Något som fälldes ut från ullen kanske – någon därute som vet?

IMG_0930.JPG